Nu är del 1 av usa-kursen avklarad för Änders och hans kurskamrater, flygteknikerdelen. Jag har förstås uppfattat en del av vad de håller på med och tänkte förmedla lite. Nu börjar de med avioniken, dvs  aviation electronics, vilket motsvarar flygelektronik på svenska.

Svenskarna har en specialanpassad kurs. En svensk helikoptertekniker måste kunna lösa allt. Amerikanerna däremot, som är betydligt fler på varje helikopter, är experter var och en på sin del. Allt är ju så mycket mer, fler, större, bättre…. Så jag skulle tro att bara det antal Black Hawks som amerikanerna har att skruva i och öva på är fler än hela den svenska Black Hawk-flottan.

Pedagogiken är inte enligt svensk modell precis, instruktören läser innantill från en text som eleverna samtidigt har på skärmen och lite eller inget utrymme finns för pedagogiska utsvävningar, frågor eller förklaringar. Det är bara att läsa på. Allt finns i texten. Teori och praktik har varvats med regelbundna prov. Testerna har gått med bravur, snittet ligger på 98% rätt, så tentaölen har varit berättigade.

Samtidigt övas det på gym och löparbana. Det är en del fysiska tester som väntar. Situps, ett antal km på tid, armhävningar och andra småsaker ska klaras av. För dem som ska på flygtjänst, dvs färdmekanikerna, väntar också heeeemska kursmoment senare i höst, där de ska klara att ta sig ur en farkost, fastbundna under vatten. Ni som sett En officer och en gentleman vet vad jag menar. Minns ni den mysscenen? Jag är inte avundsjuk.

Utetemperaturen i Virginia stegar sig vissa dagar upp emot 27-28 grader. Gött tycker vi som kan dra ned till Yorktown beach på dagarna eller om vi vill lägga lite mer tid på vägen ända ned till Norfolk eller Virginia beach. Men det svettas några liter för grabbarna som klänger uppe på helikoptrarna på basen, där finns ingen aircondition mer än de öppna hangardörrarna.