Kategoriarkiv: Lite av varje

Jag har varit på resa.

Lite av varje, Turism
Idag har jag varit ute och rest. Långt bort. Till Främre Orienten. Det var kanske lite längre in i Asien också, men mest Mellanöstern. Eftersom corona bidragit till en stor restorka var det helt ljuvligt att få göra en blixtvisit i dessa världsdelar. Helt fantastiskt.
 .
I min nya bostadsort Tidaholm finns en underbar mataffär, vid hörnet av Gamla torget. Lilla Orienten heter den. Jag knallade in där efter ett möte, egentligen utan något annat ärende än att kolla lite. När jag gick runt där bland hyllorna med glasburkar och påsar med exotisk mat och obegripliga namn sjönk jag allt längre in i butikens atmosfär. Arabisk musik spelades svagt i bakgrunden. Kvinnorna som gick runt och plockade i varorna hade den där typiska parfymdoften som bara kvinnor i Orienten har. Grönsaksrummet glimrade med alla färggranna frukter och grönsaker. Kryddorna, tvålarna, färgerna, dofterna, ljuset… jag var tillbaka i Damaskus. Jag vandrade bland basarerna i souken vid Stora moskén. Mötte människor med och utan sjalar. Människor som talade främmande språk.
 .

Åååå, jag var på en resa! Dessa underbara resor och besök jag haft förmånen att göra i de spännande länderna öster om Medelhavet. Så kom jag att tänka på Syrien, situationen där, och började nästan gråta. Dessa kämpande människor, högt och lågt. Jag har mött så mycket sorg och förtvivlan, men samtidigt framtidstro och kamp. Och förmågan att skapa ett fungerande vardagsliv mitt i kaoset. Troende, icke troende. Regimkritiker och supporters. Alla dem som lever under hotet om fallande bomber och plötsliga räder. Flykt. Ett liv bland ruiner och damm. Brist på mat och vatten. Drömmen om ett annat liv i ett främmande land. Längtan tillbaka, till sitt land, till en annan tid. Släkt och vänner. Invanda rutiner och egna traditioner. Jag tror inte vi som inte behövt lämna allt invant och hemma kan förstå tomheten och förlusten av det som känns som ”mitt”. Inte på riktigt. Kriget i Syrien har snart pågått i tio år. 10 år! Hundratusentals har dött, miljoner har flytt, många är barn som blivit svårt traumatiserade. Bomber har förstört skolor, sjukhus och hem. Och på detta en pandemi. Mitt hjärta blöder.

 .
Jag fick syn på en burk hummus och var tillbaka i Tidaholm, jag ville ju köpa med mig något. Men den beigea smeten visade sig vara något väldigt sött och dessertaktigt. De som hjälpte mig tillrätta skrattade med mig.
 .
Sonia, Samer, Youssef, Samar och alla ni som lever och kämpar på med era liv i förödelsen, måtte detta få ett slut och vi kan träffas friska, hela och glada igen.
I väntan på freden får jag gå och sniffa bland hyllorna och insupa det lilla orientaliska man kan få där i butiken vid Gamla torget. Jag tror jag ska hitta på något nytt misstag så jag kan skratta tillsammans med någon nästa gång också.
.
Shokran niktir.
.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Flädernatt

Lite av varje, Okategoriserade

Fläderflum om aftonen

Klockan närmar sig midnatt. Jag plockar 30 blomklasar, för det står så i receptet.

Doften från blommorna är hypnotiserande, ger förnimmelser om en annan tid och sänker pulsen. Jag blundar och drar sakta in.

Sen ernstar jag i mitt lantkök. Skivar citronerna, kokar sockerlagen och varvar alltihop i min varmgula kockumshink.

Så stannar jag upp för ett ögonblick. Vänta nu, är det inte just den här typen av moment som man ser framför sig när novemberångesten sänker sig?Händer det här? En barfota kvinna i sommarklänning i fullt sjå med blomsterskörd ur egen täppa. I skymningen. Som klippt ur ”Countryside” eller ”Lantliv”. Fast det är jag.

Det är ett drömlikt tillstånd. Jag ska spara det till vintermörkret. Det här är på riktigt. Jag står här. Alla dörrar är öppna och trots ett lätt tvärdrag genom stugan är det ljummet.

Allt är verklighet. Allt utom den blåvit-randiga linneklänningen med diskret volang vid axlarna. Det är istället en aningen för tight tvådelad baddräkt som det står SOC på som är aftonens outfit. Skulle aldrig funka i Lantliv, stör idyllen. Dessutom har den krympt över magen sedan förra året.

Men jag är brunbränd och barfota. Osömnig trots den sena timman och fläderdoften sprider sig hos mor i skutan.

Det ljusnar i horisonten, jorden förbereder sig för en ny dag.

Kom an novembermörker vad det lider. Jag har moteld!
Såväl i frys som i sinne.

 

 

 

 

 

 

 

 

…

 

 

Utvecklingssamtalsdags!

Lite av varje

Jaha du SJ, nu närmar sig tiden för vårt årliga utvecklingssamtal! Det är väl lika bra att ta det med en gång, nu, idag.

Den här gången har jag faktiskt nästan bara beröm. Helt egoistiskt gör jag bedömningen att du bättrat dig på flera plan – eftersom jag själv trots mycket resande inte varit utsatt för några fadäser eller förseningar. Bra jobbat! Några exempel är på sin plats. Det är så himla gulligt av dig att betala tillbaka utlagda biljettkostnader när man själv gjort fel och beställt resa på fel dag och tid! Trots att jag bokat ”icke återbetalningsbar” var du snäll och gav mig kosingen åter. Det är kundvård det!

Tack också för all bra information om det enorma infrastrukturprojektet Ostlänken, som framför allt går ut till oss berörda i det område som först är i fokus. Ja, det är väl egentligen din kompis Trafikverket som ger ut infon, men du har givetvis en och annan räls med i spelet. Fint också att det skapar jobb till mina kolleger i grävbranschen. Skapandet av nya vägar finner gamla vägar!

Tyvärr kan du inte räkna med någon större löneförhöjning i år. Trots att du är både miljövänlig och prisvärd så finns det en smärtgräns för de kunder som ibland överväger att ta bilen istället. Din diversifierade och rörliga prissättning drabbar de kunder (läs mig) som behöver stor flexibilitet och kort framförhållning och om det inte lönar sig ekonomiskt finns det kanske många som kan tycka det är värt med lite ”bilskam”.

Draaaa på bara!

Slutligen lite förbättringsförslag. Dörrarna SJ, dörrarna! Du måste överväga att byta leverantör av dörrarna i kupéerna. De funkar ju inte! Det är kanske var tredje dörr som glider upp när sensorn reagerar på handen, eller när man trycker på ”knappen”. Istället får man draaaaa upp den tunga dörren! Jobbigt för alla och särskilt för barn eller svagarmade! Vanliga svängdörrar, som finns kvar i de äldre vagnarna, är mycket bättre! Varför krångla till det med elektronik när vanlig mekanik funkar bättre?

Du måste också se till att det finns vatten och möjlighet att tvätta händerna i VARJE toalett. Inte bara varannan.

Fint, då har vi några punkter att sätta nya mål till nästa utvecklingssamtal! Men vi ses ju innan dess – på nästa resa!

Det började med Birger jarl. Och slutade med Black Friday.

Lite av varje, Okategoriserade, , , ,

 

Jag har haft förmånen att få delta i ett spännande forskningsprojekt som går ut på att fastställa släktband mellan familjemedlemmar i en av medeltidens mäktigaste familjer.

Birger jarl, en av hans söner och hans andra hustru änkedrottning Mechtild undersöktes i Varnhem 2002. För att bli än mer säkra på att detta verkligen är Birger jarl fortsatte forskningen genom att söka efter ytterligare en av hans söner; Magnus Ladulås.

Enligt ”säkra källor” finns Ladulås begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Men genom olika turer (se Magnusladuasblogg.se) har han ännu inte hittats.

Det som är känns så trist och rent ut sagt bedrövligt att vad som kanske, kanske skiljer oss från sanningen – eller i alla fall ny kunskap – är en halvmeter sand!

Innan projekt Magnus Ladulås slutligen fick NEJ på sina ansökningar stod gravkammaren öppen och väntade i fyra år– på ett jobb som skulle ta fyra dagar. Typ. FYRA ÅR mot FYRA DAGAR!

Varför blev det då nej?

Ingen vet säkert.

Juridiska komplikationer, skulle man kunna sammanfatta det med. Oenighet om vem som skulle ta det slutgiltiga ansvaret bland tillståndsgivarna.Till slut kanske ren prestige. Ingen ville fatta beslut – eller alla!

Som medeltidsnörd vill jag bara säga att det svider. Och det blev en Black Friday utan att behöva shoppa en endaste pinal. Fredagen 23 november gjordes gravkammaren i ordning för igenläggning.

Får vi veta något mer i vår tid? Kommer nya vindar? Nya beslutsfattare? Ny syn på vad som är vad i den juridiska djungeln runt olika lagar kring vårt kulturarv. Det är i alla fall iordningställt på ett sätt, både praktiskt och kunskapsmässigt, inför en eventuell framtida forskarinsats. Och vem vet, det kanske går fortare än man tror? Det sista som överger en är hoppet. Jag vill citera min kollega och vän Christian som varit projektets filmare:

Christian Arnet:  ” Locket på för stunden.
Men inte för alltid. Perestrojkan kom, Berlinmuren föll, diktatorer försvinner, Metoo, osv, saker förändras. Se tiden an. Ge inte upp. Nu kör vi 2.0. Jag vet i alla fall var jag ska fortsätta…”

Jag vet också var jag ska fortsätta.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Stjärnsmäll

Lite av varje, Turism

Det här var vid den tiden då selfien ännu inte var uppfunnen. Inte heller groupien i sin nya betydelse. Det rådde glamour och feststämning i den lilla staden Skara – Arn hade slagit sina klor i bygden och krönt turistframgångarna med att Svensk Filmindustri förlade sin urpremiär för tempelriddarfilmen på Skaras Saga-bio. Efteråt var det medeltidshappening hela vägen ner till Kråks herrgård där premiärfesten gick av stapeln.

Den gången blev jag betagen av vår då nye landshövding, Lars Bäckström. Han höll ett underfundigt och pricksäkert middagstal och jag minns jag spetsade öronen och frågade mina bordskamrater; Vem är det? Jag såg honom nämligen inte, eftersom jag råkade sitta bortom synhåll för Bäckström, bakom en av Kråks många tegelvalv.

Emellertid vad det inte landshövdningen som gjorde mig stjärnförlamad den här gången, utan Stellan. Etablissemanget på Kråks denna afton bestod ju, förutom av oss landsbygdskreatörer, också av en radda kändisar som hade allehanda huvudroller i filmen. En av dem var ingen mindre än Stellan Skarsgård som spelade Arns farbror.

Middagen upplöstes så småningom i lite allmänt mingel och jag själv uppehöll mig på första våningen med mina favoriter långbågsskyttarna. Men framåt småtimmarna återvände vi till källarplan och där satt dom, kändisarna. Ja inte alla, men Stellan med sällskap, bland annat sin då nya flickvän. Inte alls buskablyg bad jag om och fick ett foto på oss två och då…. säger Stellan ”slå er ner här vettja”. Eller typ.

Blankt.

Hur naturligt och okonstlad som helst sa han det, men jag var blank!

Jag tror (efteranalys) att jag under den bråkdelssekunden som gick innan jag sa typ nej, vi är på väg hem, tänkte allt mellan ”vad ska jag prata om” ”jag vet ju inget om Pirates of Carabean” och ”vad är det nu övriga Skarsgårdsfamiljen håller på med?” Ja, det måste vara det som kallas starstruck som drabbade mig? Det hade varit skitkul att sitta där och småprata om filmen eller vad vet jag. Den chansen kommer aldrig tillbaka. Jag hade ju faktiskt träffat Stellan en gång tidigare under inspelningarna i Trollhättan, utan att svimma, så vad var problemet?

Ibland är man bara onödigt liten. Aja, det blev ju anekdot av detta i alla fall.

Händelsen dök upp när jag satt och sorterade foton härom da’n. Burken har en förmåga att bli överull av alla bilder och måste tömmas för att ge utrymme åt alla nya bilder på kändisar som ännu inte träffat mig….

Johan, remember?

 

 

Några ögonblick en kylig majdag

Lite av varje, Okategoriserade

Några ögonblick i nuet

På väg på utflykt i rikets huvudstad, Ska på möte i ett viktigt ärende; kulturarvstrigger för ungdomar. Det ska bli en app och ett spel ni kommer att höra talas om! Det lovar jag.

Ah så uppfriskande med lite storstadsluft! Nyttigt att komma till Stockholm nå’n gång per månad. Stockholms central är så vacker, har ni lagt märke till landskapsmålningarna högst upp på väggarna! Det tog flera år av förbisvischande innan någon pekade på dem åt mig.

Men NÄR ska de bli klara med renoveringarna runt byggnaden?

Å se där, på stationen ser jag Skarabor minsann. Där går överhovpredikanten Lönnermark med fru Elisabeth, Hej hej. Varit på lysning. Sofia och Carl Philip ska ju gifta sig snart. Lars-Göran ska viga dem!

Tåget är försenat. Det regnar. Jag blir sen, men taxin fixar jobbet så jag hinner med räksallad med sesamfrön och japansk soya innan vi rynkar pannorna. Christian, min vän från Arn och Ladulåsgraven har som vanligt gjort ett dunderjobb och gjort filmsnuttar som 11148639_10205708568769956_1445215734715008812_nska användas i appen. Staffan jobbar med spelet och vi diskuterar den typ av frågor som ska användas i quizen. Prototypen är framme, snart kan vi börja implementera dem i kulturarvsplatser runtom i landet. Målet är 40 platser i ett första skede men snart uppemot 200 platser. Lena på Svenskt Kulturarv som ansvarar för hela grejen verkar nöjd. Kidsen också, de som varit i testpanelen.

Det östgötska landskapet svischar förbi utanför tågfönstret. Det är soligt, för en gång skull…  Jag blir hämtad på stationen och dagen avslutas med rabarberpaj med vaniljsås. Kollar tv-nyheterna, jag gråter inför tanken på att Palmyra ska intas av IS. Stackars människor! Stackars kulturarv! MAX hamburgerkedja ger pengar till de drabbade i Syrien, gå dit om du ändå ska äta på lokal och GE eller GE på annat sätt! Det är katastrof det som pågår.

Ja, det var lite tankar hit och dit en kylig dag i maj.

Kolla filmsnuttarna från Skokloster, där förresten min duktiga kusin Mattias rättar till fuskbygget på slottet.  Och film från ännu ett slott; Gripsholm samt från Falu Koppargruva och ja, slott är vi svaga för; Ulriksdal.  Snuttarna är prototyper och bara en minut vardera. Du har tid!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Göta hovrätt – vad håller ni på med!?

Jämt eller ojämt, Lite av varje

Det började med att vi var ett gäng som virtuellt hoppade jämnfota och tuggade fradga på facebook efter ett inslag i Rapport. Vrede är en stark drivkraft och det resulterade i en skrivelse till Göta hovrätt och till ett urval tidningar. Påverksansmöjligheten är måhända ringa, men vi visar att VI REAGERAR!

Med anledning av Göta hovrätts sänkning av och utlåtande om straffet för filmat samlag.

Vi är en grupp kvinnor och män som med denna skrivelse vill protestera mot sänkningen av skadeståndet för killen som smygfilmade sin flickvän under sexakten och sedan publicerade filmen på internet. Framför allt vill vi protestera mot ett av argumenten till straffsänkningen, nämligen den att samhällets alltmera öppna syn på sexualitet skulle förmildra handlingen.

 Att tekniken har gjort allting mera tillgängligt och att folk frivilligt väljer att blotta allt mera av det privata är INGEN URSÄKT för att någon mot sin vilja och mot sitt vetande ska få sin kärleksakt till allmän åskådning! Om hovrätten anser att detta är OK är det absurt och helt oacceptabelt!

images
Vi anser att killens brott är en kränkning snudd på jämställd med våldtäkt. Det är en våldtäkt på det intima förtroendet. En våldtäkt på rätten till integritet. Och hovrättens agerande är en våldtäkt på en ung människas trygghet och skydd inom den svenska rättsapparaten. Hovrättens domar visar entydigt på samma sak – mäns sexualitet sanktioneras, oavsett vilka uttryck den tar sig. Våldtäkter och smygfilmningar slätas över, man ser mellan fingrarna vad som än händer.

 Vi anser att det är helt upp till var och en att utforska och utveckla sin sexualitet i vilken riktning man än väljer, så länge det bygger på fri vilja och en jämställd överenskommelse. Att bli lurad och utnyttjad i den allra intimaste av stunder och sedan uthängd på internet innehåller inget av detta.  Den förödmjukelse flickan blivit utsatt för ska inte nonchaleras. Straffet ska istället höjas för att sända signaler om att etik och moral och ett juste uppförande mot en partner är mera värt det faktum att internet töjer våra gränser.

Vi lät skrivelsen gå via Föreningen Kvinna Skaraborg

Fallet kommer att omprövas i Högsta domstolen. Vi håller tummarna.

 

 

 

Staden på klipporna

I linsen, Lite av varje

”Efter stadsbranden 1806 började sjömän och arbetskarlar bebygga bergen utanför tullarna”.  Hav möter fjord möter land. Möter stad. Klippor och fastigheter samsas. Kålgårdar och torp har bytts ut mot gator och fastigheter som kännetecknar 1700- och 1800-talens expansion. Inget varv. Ingen bilindustri. Ingen Tiger. Men klippor och grönska mitt i stan och småstadens charmiga handel i skuggan av det växande Torpkomplexet. Och Bäveån, eget vattendrag mitt i stan. Här är mina bästa bilder från Udde. Vilken är din favvo?

Uddevalla C

 

Kokontakt av tredje graden

Lite av varje

Dom släpper ut kora hos Svenssons på Skattegår’n på lörda, ska vi gå dit å titta barn?!

Kanske var det så det lät sisådär 10-15 år sedan och längre tillbaka.

Agent 508 redo för utsläpp.
Agent 508 redo för utsläpp.

Det som började som en vårhappening gårdarna emellan har förvandlats till världens marknadsevent och en ny folktradition. Jag talar om KOSLÄPPET! Detta glädjerus och ett tecken på vinterns slut. Snart lika stort och efterlängtat som självaste valborgsfirandet. Ut rusar människor en masse till gårdarna och ut rusar boskap i hagen som om de aldrig sett den förut. Och i centrum står den svenske mjölkbonden. En hjälte mitt i det gröna.

– Jag har jobbat med mjölk i hela mitt liv. Den här gården drivs sedan fyra generationer. Och tänk att ni vill komma hit alla ni och titta på mina kor, sa den smått rörde gårdsägaren Lars-Gunnar och spelade kojoik från Spotify dagen till ära.

6000 i publiken. 150 kossor i hagen. Och gratis mjölk och bulle i magen. Det är vårtecken det!

Detta bildspel kräver JavaScript.