Bästa SJ
Nu har även jag drabbats. Rejält. Jag gick miste om ett föredrag om kvinnliga korsfarare på grund av ditt sölande! Inte nog med att jag åkte helt i onödan till kungliga huvudstaden den där dagen, på hemresan satt vi fast i Gnesta 4 timmar. Minns du?
Det var ett tag sedan vi hade vårt årliga utvecklingssamtal du och jag. Börjar bli varannatårssamtal faktiskt. Men nu är det dags för ett samtal igen. Jag tycker så synd om dig, för du vill ju så väl. Du kommer med nya, uppgraderade vagnar. Du planerar för höghastighetståg, nya banor, fri wifi och en hel Ostlänk, det är bra. Och du ger pengarna tillbaka när man fastnat för länge, tack för det!
Hittills har jag haft tur (?) och aldrig drabbats av de där hemska förseningarna som jag hör ”alla” andra spy galla över. Du kritiseras inte bara förseningarna, utan brist på information, ersättningsbussar som inte kommer, kassa signalsystem och allmän villrådighet. Men nu satt alltså även jag fängslad i tågvagnen under några slösaktigt långa timmar, utan något att göra dessutom. För på en sådan här snabbtur (hahah) tog jag för en gångs skull inte datorn med mig. Ridå. Just den fadäsen kan jag ju dock inte anklaga dig för.
Det bästa var ändå att din personal var vid gott mod och underhöll mig och mina medresenärer med information med skämtsam ton och konduktörens bristfälliga språkkunskaper i engelska var mycket underhållande. Översättningarna som levererades i högtalarna spred muntra skratt i kupén.
Men det allra bästa är ändå din nya insats att hålla terapisamtal med resenärerna på stationen! När vi kom fram stod din personal redo att gosa med oss och andra som ville prata SJ-spörsmål. Du kommer väl att fortsätta med det?
Nåväl, 4-5 timmars förspilld tid är förstås ingen katastrof. Värre oönskade tågäventyr är allom kända, så jag är inte jättesur. Men de kvinnliga korsfararna förblir okända och hemliga för min del ännu ett tag.
SJ:s nya charmoffensiv; terapisamtal på stationen.