Kulturturismens kärna heter kunskap. Inlärning genom upplevelse. Jag älskar det påhittade ordet edutainment. Därför är det ett privilegium att få arbeta med turismfrågor inifrån museibranschen. Det är i museerna som källorna finns; dokumenten, föremålen, även berättelserna. Och det är detta källmaterial som ska omformas till upplevelser. Från rapporter till något många kan ta del av och tycka är roligt.
Museerna bedriver också forskning i viss utsträckning. Nya upptäckter ger nytt stoff till nya turistiska produkter. Därför har det varit särskilt roligt att ha deltagit i det senaste decenniets forskning kring Birger jarl och hans släkt. Nu har vi kommit till jarlens ene son, Magnus Ladulås, men se där har det tagit stopp. I alla fall tillfälligt. Ladulås gäckar oss genom att först inte befinna sig i den första graven vi undersökte. Sen inte heller i den bredvid. Kanske kan han istället ligga mittemellan?
Som informatör har jag haft förmånen att hänga på mina kolleger arkeologerna och osteologerna som gör det egentliga jobbet, jag har skött blogg och press mm, tillsammans i en arbetsgrupp som tillbringat åtskilliga timmar i Riddarholmskyrkan i Stockholm där Ladulåsfamiljen finns. Av någon anledning är det bara kvinnor i projektgruppen, vi kallas därför skämtsamt Ladulås Ladies.
Under hösten 2013 pågår planering inför ny insats våren 2014. Mer om detta senare.
Följ med på graväventyret här.
Se och hör min Pecha Kuchapresentation i Trollhättan av Ladulåsprojektet.