Dom släpper ut kora hos Svenssons på Skattegår’n på lörda, ska vi gå dit å titta barn?!

Kanske var det så det lät sisådär 10-15 år sedan och längre tillbaka.

Det som började som en vårhappening gårdarna emellan har förvandlats till världens marknadsevent och en ny folktradition. Jag talar om KOSLÄPPET! Detta glädjerus och ett tecken på vinterns slut. Snart lika stort och efterlängtat som självaste valborgsfirandet. Ut rusar människor en masse till gårdarna och ut rusar boskap i hagen som om de aldrig sett den förut. Och i centrum står den svenske mjölkbonden. En hjälte mitt i det gröna.

– Jag har jobbat med mjölk i hela mitt liv. Den här gården drivs sedan fyra generationer. Och tänk att ni vill komma hit alla ni och titta på mina kor, sa den smått rörde gårdsägaren Lars-Gunnar och spelade kojoik från Spotify dagen till ära.

6000 i publiken. 150 kossor i hagen. Och gratis mjölk och bulle i magen. Det är vårtecken det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tänk om alla fiender kunde stoppas i grytan och ätas opp! Brännässlor är enna rittia errakingar, om jag får säga det själv. Minns mina bardoms svedor. Men hämnden är ljuv. Nu var det många år sedan jag experimenterade med naturens gåvor så nu kände jag det var dags. Och vad ska man göra annars en måndagkväll än att servera trerätters; nässelsoppa som entré, långkokspasta med svampfräst köttfärssås avrundat med vaniljglass och chokladtopping. Serverat med rött egenimporterat från Saumur. (Herregud jag är ju som gjord för menycopywriting).

Aj! Nyttigt, roligt, gratis och gudagott!

Mellofismellovalen! diktar en osnuten busunge i kön framför mig i matbutiken. De jämnåriga kamraterna i hans följe fnittrar förtjust. En framtida poet? Ståuppare kanske? De surar för att inte Pokemon (Yohio) vann, hör jag.

På Rosers snärjer Stig runt med lunchtallrikarna, som vanligt på topp, trots flera veckors utslagning av influensa bakom sig. Nördh å jag uppdaterar.

På domkyrkan tar dom ned byggställningarna efter det senaste ansiktslyftet.

Nere på museet är det lugnt och tyst, det är för fint väder för inomhuskultur. Dagsmejan mejar ned köldgraderna och skapar bästa skidvädret. Jag tittar avundsjukt ut på dem som öser runt ute på fälten. Själv hittar jag inte mina pjäxor…

Jag kramar om tjejerna i receptionen och tar sen en runda i ”Jerusalem”. Hon tar verkligen ut svängarna, Elisabeth Ohlson-Wallin, med sin utställning utanförskapet för homosexuella inom de tre världsreligionerna. Här finns utrymme för att tänka och för att försöka förstå. Citat ur bibeln och koranen backar upp de provocerande fotona, oj, oj. Ja om de heliga skrifterna bokstavstolkas förstår man ju att det blir fel ibland…  Skynda dig dit, utställningen är kvar över påsk!

Ute vid Hornborga syns inte en trana. Ett och annat gåssträck drar dock förbi med vårens ljud. Om några veckor är här öronbedövande sorl, det finns inget mer medryckande vårljud. Jag längtar dit.

Avslutningsvis är jag barnsligt nöjd med att ha fått upptäcka panoramafunktionen i mobilkameran! Fantastiskt kul, tack Dose!

Från början var vi jägare. Kött, fisk och i övrigt vad naturen kunde ge i form av nötter och bär var det vi levde på. Sen kom någon på att man kunde odla. Istället för att driva omkring och leta efter bästa jaktmarker började vi sätta ned bopålar där markerna var

bördiga. Ja, vi fortsatte ju med jakt och fiske men naturtypen fick avgöra vad som dominerade på middagsbordet. I det moderna samhället årtusenden senare fick vi större medvetenhet om sammansättningen kopplat till våra behov och så uppfann vi kostcirkeln.

Så’nna kliv i tiden tar mina tankar när jag sitter här och filosoferar över min lunchrätt på lastbilshakens lastbilshak Tre älgar i Grästorp. Idag serveras det stekt makrill och stuvad spenat. Mums! Är det vuxenmat? Nu för tiden är det ju knappast några ungar som äter fisk! Säkert har jag fel, men inget barn i min närmaste omgivning är särskilt förtjust i vad som hav och sjö kan erbjuda, såvida det inte är fabriksfisk. Fabriksfisk är vad vi brukar kalla allt ströbrödsinbakat rektangulärt med något vitt i mitten.

Och all mat är ju fabricerad på något vis. Kanske har vi tappat kontakten med ursprunget. Allt inhandlas fördelat och paketerat och prydligt upplagt i kyl- eller frysdiskar. Hur många stabarn är det tror ni som reflekterar över att korven eller filén eller köttbullen kan härledas till en sida på en gris eller ett lår på en kalv?

Det finns en kedja av verkligheter mellan skogen, hagen och tallriken. Men den vill många inte kännas vid. Jaga och döda djur! Fy, det är ju synd om djuren. Jakt är inte längre en nödvändighet för gemene man som för våra kompisar på stenåldern, idag är det andra som gör jobbet åt oss.

Och kanske är det många som inte gillar fisk för att den ser verklig ut. Ofta ligger den ju där i sin helhet på tallriken, så när som på rump och huvud. Skinn och ben och fenor, allt är med, med lite stekyta. Spenaten är det i alla fall inte synd om. Den är lika god som alltid…

Jag ser att lastbilschaufförernas tallrikar börjar bli tomma och så även min. Dags att dra iväg till mötet. Tankarna flyttas från faten till älgarna. Tre älgar. Detta underliga namn på en vägkrog. Visst kan man ana hur det uppstått, men jag skulle vilja veta hela berättelsen, i detalj. Blev de påkörda? Var de stamgäster i trädgården? Blev de tama till och med kanske?  Eller hamnade de rentav på tallriken… Tre Älgar i Grästorp har inte till fullo utnyttjat sin möjlighet till storytelling. Tänk, överallt finns det potentialer. Just det, dags för mötet.

Precis vad jag har sagt hela tiden! 🙂

Ekonomisk forskning visar: kulturen är värd mer än det vi betalar – Göteborgs universitet.

”En pikant detalj (tycker SN) är att när SVT:s reportrar letade efter den första upplagan av förstudien och tog kontakt med Anja Praesto, som också ingick i projektgruppen, lovade hon att skicka en arbetskopia. Men först mailade hon till kommundirektör Rogher Selmosson och berättade att Uppdrag granskning vill ha den första rapporten.
”Jag kan ju låtsas att jag inte hittar den…”, föreslår Anja Praesto.”

Vad som inte framkommer är det berodde på att jag ifrågasatte om det inte vore mera korrekt, rent formellt, om Götene kommun skulle förse granskarna med materialet. Därom rådde delade meningar, men jag sände icke förty det jag hade i burken till dem. Varför inte, det fanns ju inget att dölja!

Götene; keep up the good work!
Hur går det för Konsult Karlsson?

I mitten av boken skrev jag på facebook att rodnar hon en gång till bränner jag upp den. Jag läste 50 nyanser av honom eller det betydligt fyndigare 50 shades of Grey på originalspråket och hade fått nog av alla nyanser av rött.

Vänner som läst rekommenderade mig att i så fall ta fram bensindunken redan nu och mycket riktigt, i återstoden av boken rodnar hon, huvudpersonen Anastasia, 27 gånger till, om jag räknat rätt. Jag fullföljde således inte mitt desperata löfte. Jag fortsatte att läsa för

jag ville hitta nyckeln till denna romans formidabla framgång.

Men jag läste förgäves. Jag kan faktiskt inte begripa vad som är tjusningen i denna framställan om den fula ankungen som levt sitt 22-åriga oskuldsfulla liv helt omedveten om sin skönhet och impact på omgivningen. Och som blir förförd av och förälskad i den framgångsrike, snygge hjälten. Det är som Kulla-Gulla möter Arn. Men skillnaden är att denne Arn har en mörk sida på grund av sin miserabla uppväxt som mynnat ut i en faiblesse för offpiståkning i sexuella tassamarker.

Jag vet inte om det är en förståelse för BDSM-falangen som författarinnan försöker åstadkomma. De allra flesta kan ju känna igen den tveksamhet som den kvinnliga huvudkaraktären känner när hon blir inbjuden i Mr Greys lekrum, även kallat sammetsklädd tortyrkammare, men när författaren försöker beskriva omvandlingen från rädsla och tveksamhet till njutning och hänförelse lyckas hon inte. Beskrivningen känns inte alls övertygande utan bara krystad. Ansträngd.

Hela boken är som gjord för film och i flera scener får man ta del av ”Kulla-Gullas” introduktion i en osannolik värld med outsinlig lyx och flärd. Mr Grey är typ rikast i världen och att bli bjuden på turer i hans egen helikopter, obegränsade klädkonton i exklusiva butiker, datorer, bilar you name it är ju bara en bal på slottet men som den heliga Ana bara motsträvigt tar emot.

Mr Grey är en förförelsemaskin och det är möjligen här som boken kan fungera som en teorilektion för alla som behöver lite tips och trix. Dessutom är jag riktigt nyfiken på den musik som Mr Grey spelar boken, han är ju finsmakare på det mesta så dessa stycken ska jag kolla upp.

Jag trodde – och hoppades – att detta var en fristående bok, men det är tydligen bara del ett av tre. Mot slutet av boken matas det på med cliffhangers så man ska undra hur det går i nästa bok. Den heter 50 nyanser av mörker. Ha ha det tror jag säkert. Någon som har den att låna ut? Jag vill inte ge mer pengar till Erika Leonard James förlag. Men är det bara för att jag är avundsjuk?

Inte kan jag påstå att boken är helt ointressant, nej då. Men min behållning är faktiskt de funderingar som uppstår ur ett existentiellt, kommersiellt och samhällsekonomiskt perspektiv. Vilka mekanismer är det som styr framgång eller motgång? Vem blir rik, vem blir fattig och varför? Handlar allt om bananskal? Eller finns det nyanser jag inte förstår? Inte ser? Allt handlar kanske till syvende och sist bara om mig själv…

50 nyanser av honom är emellertid inget jag känner jag behöver pynta mitt bibliotek med.

Någon som vill ha den? Först till kvarn.

Kära SJ

Nu var det ett tag sedan vi hade ett samtal du och jag. Man skulle kunna kalla det för utvecklingssamtal för likt förra gången – för mer än ett år sedan faktiskt – så ska du få förbättringsförslag av mig. Jag känner mig verkligen kreativ för din skull!

Tyvärr måste jag börja med att berätta att jag har en hel säck med oplanerad väntetid, omysiga stunder på ruggig perrong, övergivenhet och brustna planer och jag vet inte var jag ska ställa den. Kanske skulle jag ställa den i Herrljunga för det är just där som påfyllning är säkrad. Grejen är att det egentligen inte är min säck, utan min dotters, men jag är inte bara projektledare utan också mamma vilket inkluderar en stor portion medlidande å sina barns vägnar. Under förra året fick jag 20, kanske 25 samtal från en uppgiven och ibland övergiven dotter, strandad i Helljunga som vi ”döpt” om denna avgrundsplats till på grund av alla banbrott. Alltid samma plats, alltid samma visa; tåg som stannar, tåg som inte kommer, ersättningsbussar, ibland öht ingen information, väntan, ovisshet…

Och jag undrar; vad är det egentligen som händer i Helljunga? Varför tar du inte tag i denna allvarliga brottsplats? Och vad får de med fritidskort för ersättning för sveda och värk? Det är åtskilliga timmars förseningar, ja  d a g a r  sammanlagt, som vi vill ha smör för nu!

Sen sist har du i alla fall förbättrat servicenivån på stationerna, där får du poäng. På stationen i Skövde har du fått en jättemysig kaffehörna, designad och genomtänkt, ett lyft för hela stan. Och i Göteborg idag var det ingen kö alls när jag behövde hjälp med en krånglig biljett, trots att det var värsta rusningstid. Jag hade köpt en biljett på nätet men det kom inget till mobilen som jag beställt. Tomt och tyst bara. Men José på stationen som stirrade förbryllat i sin skärm skämtade och var glad och skrev ut ett specialpapper och då blev jag också glad. Jag fick till och med en stämpel på. Det kändes viktigt och riktigt och jag klev nöjd ombord.

Mitt förbättringsförslag i detta samtal är att skaffa en kundchatt på nätet. Så som en del av telefonbolagen har. Det håller inte att sitta och vänta 30-40-50 minuter när man måste lösa ett problem. Det tar av min arbetstid. Det tar ibland av min fritid. Och även om jag uppskattar vissa av våra samtal har jag roligare saker att göra.  Alltså behöver du föröka dig. Du kan klona José för jag gillar pragmatisk påhittighet.

Jag har också handlat biljett på Tradera, himla bra sätt att komma över resor till bra pris. Men då MÅSTE du se till att det är samma tider på auktionssidan som på biljetten! Står det 14.53 på Traderabiljetten så kan inte tåget gå 14.42! Det förstår du väl? Ibland hänger min optimerade tillvaro på 11 minuters marginal serru.

Nu ska jag snart byta tåg i Katrineholm. Sen blir det Linköping såvida du inte hittar på något otyg, just nu är du 20 min efter schemat och ligger pyrt till.

Men ändå; Trevlig helg SJ, I wish You a pleasant yourney.