Från början var vi jägare. Kött, fisk och i övrigt vad naturen kunde ge i form av nötter och bär var det vi levde på. Sen kom någon på att man kunde odla. Istället för att driva omkring och leta efter bästa jaktmarker började vi sätta ned bopålar där markerna var
bördiga. Ja, vi fortsatte ju med jakt och fiske men naturtypen fick avgöra vad som dominerade på middagsbordet. I det moderna samhället årtusenden senare fick vi större medvetenhet om sammansättningen kopplat till våra behov och så uppfann vi kostcirkeln.
Så’nna kliv i tiden tar mina tankar när jag sitter här och filosoferar över min lunchrätt på lastbilshakens lastbilshak Tre älgar i Grästorp. Idag serveras det stekt makrill och stuvad spenat. Mums! Är det vuxenmat? Nu för tiden är det ju knappast några ungar som äter fisk! Säkert har jag fel, men inget barn i min närmaste omgivning är särskilt förtjust i vad som hav och sjö kan erbjuda, såvida det inte är fabriksfisk. Fabriksfisk är vad vi brukar kalla allt ströbrödsinbakat rektangulärt med något vitt i mitten.
Och all mat är ju fabricerad på något vis. Kanske har vi tappat kontakten med ursprunget. Allt inhandlas fördelat och paketerat och prydligt upplagt i kyl- eller frysdiskar. Hur många stabarn är det tror ni som reflekterar över att korven eller filén eller köttbullen kan härledas till en sida på en gris eller ett lår på en kalv?
Det finns en kedja av verkligheter mellan skogen, hagen och tallriken. Men den vill många inte kännas vid. Jaga och döda djur! Fy, det är ju synd om djuren. Jakt är inte längre en nödvändighet för gemene man som för våra kompisar på stenåldern, idag är det andra som gör jobbet åt oss.
Och kanske är det många som inte gillar fisk för att den ser verklig ut. Ofta ligger den ju där i sin helhet på tallriken, så när som på rump och huvud. Skinn och ben och fenor, allt är med, med lite stekyta. Spenaten är det i alla fall inte synd om. Den är lika god som alltid…
Jag ser att lastbilschaufförernas tallrikar börjar bli tomma och så även min. Dags att dra iväg till mötet. Tankarna flyttas från faten till älgarna. Tre älgar. Detta underliga namn på en vägkrog. Visst kan man ana hur det uppstått, men jag skulle vilja veta hela berättelsen, i detalj. Blev de påkörda? Var de stamgäster i trädgården? Blev de tama till och med kanske? Eller hamnade de rentav på tallriken… Tre Älgar i Grästorp har inte till fullo utnyttjat sin möjlighet till storytelling. Tänk, överallt finns det potentialer. Just det, dags för mötet.