Vi träffades första gången i Katmandu, av alla ställen. Tack vare vännerna Barbro och Marianne! Det var via dem jag tog kontakt med Andrea.
Sen höll vi kontakten och hon var med i vårt nystartade tjejgäng i Skaraborg. Hennes forskning och rimmande var ju bara så spännande. Smalt och djupt ämne, kommunikation och relation mellan människa och ko. Underbart! Vi ville göra något som gjorde att det nådde ut, till allmänheten, så fler fick ta del av det, lite populariserande. Jag var ute hos henne i Lerdala. Hon såg stark ut. Det ljusa håret, som en ängel. Huset var underbart. Läget underbart. Det gick bara inte att tro att detta djävulskap härjade i hennes tunna kropp.
Nästa gång vi skulle ses i tjejgänget var hos henne. Hon hade en plan. Den 18 maj spikade vi. Mitt i blomstertid.
Lite längre fram skulle vi också ha skrivarlya ute hos henne, hon, jag, Erika o någon till med författardrömmar.
En så’n här kväll när tårarna bara rinner vet jag liksom inte hur jag ska spendera rester av aftonen. Vad är värt något?
Jo livet. Jag klappar katten som envisas med att ligga i mitt knä så jag får sitta snett med datorn bredvid.
Så skrev jag.
Så skrev jag, spontant, när mailet om Andreas bortgång kom, en afton i april.
Vännerna som åsyftas är Barbro Lenéer Axelsson och Marianne Ahrne som jag haft förmånen att lära känna genom Skaraborgs akademi. Erika är Erika Ekesbo Andrén som jag känt sedan många år, sedan ”Arn-tiden”.
Vem var Andrea? Så här presenteras hon på Uppsala universitets hemsida:
Dr. Andrea Petitt
Uppsala universitet
Dr. Andrea Petitt är postdoktor vid Centrum för genusforskning (CfGR) vid Uppsala universitet. Hennes huvudsakliga forskningsintressen är genus- och flerartsrelationer inom jordbruket. Hon har en magisterexamen i antropologi från Université de Montréal och en doktorsexamen i landsbygdsutveckling från Sveriges lantbruksuniversitet. Hon är författare till flera publikationer, bland annat ”Cow paths and horse trails: in academia and around the world”, i Birke, Lynda och Harry Wels (red.) Dreaming of Pegasus: Equine imaginings (Victorina Press Ltd, 2021); ”Women and Cattle ‘Becoming-With’ in Botswana”, Humanimalia 12 (1) (med Alice J. Hovorka, 2020). Hennes forskningsprojekt behandlar de könsrelaterade relationerna mellan människor, hästar och nötkreatur – vad hon kallar en ”flerarts-triad” – inom jordbruk, sport och turism i Sverige och USA.
—
När vi träffades i Katmandu i mars 2023 var jag där med vännerna Susanne Hansen och Barbro Bergfeldt. Vi var där för ett par veckors volontärarbete på en skola och barnhem i Chitwan. Vi sökte upp Andrea och sågs på en bar där det var fullt med studenter och liv och vimmel, ett intensivt samtal hann vi med och senare en lunch med flera kvinnor och beslöt att hålla kontakten hemma i Sverige.
Det var inte svårt att imponeras av Andrea. Sådan energi och livskraft hon utstrålade. Och intelligens. Hon berättade om sin forskning och om hur detta fört henne till olika länder, på hästrygg och i bondbyar, med sherpor upp i bergen och möten med familjer i avlägsna byar. Och att framföra sina forskningsresultat på vers! Jag visste inte ens att denna metod var möjlig. Men det hjälpte henne att strukturera hennes skrivande och presentationer, berättade hon.
Vi kände varandra bara en kort tid. Men minnet består. Hon dog fridfullt och med ett leende, skrev hennes far till Barbro L-A. Nu ses vi i tjejgänget utan Andrea, inte i Lerdala, men vi behåller datumet som Andrea inbjöd till.
Stark, tapper och ljus. Så är hennes bestående minne.
