Vänner hemma i Sverige ger skräckrapporter om att bensinen är på väg över 15 kronorsgränsen. Oj, oj, oj…

Här är det halva priset på soppan, knappt 7 kr litern (ca 4$ per gallon, 1 gallon typ 3,8 l liter), vilket amerikanerna rasar för, det är för dyrt! Det är ju valår i år och just bensinpriserna är ett tacksamt slagträ för Obamas kritiker. Drivmedel är en ständig fråga i nyheterna och presidenten anklagas för att inte ha hejdat de stigande priserna.

Amerikanerna är minst sagt ett bilburet folk. Kollektivtrafiken är inte särskilt utvecklad vad jag kunnat se utan infrastrukturen byggs för att klara en trafiksituation med flera bilar i ett hushåll. Det är en enorm trafik, hela tiden. 5-filig väg till jobbet är vardag, fem i varje riktning alltså. För att uppmuntra till samåkning har de som åker mer än en person i varje bil en vip-fil vissa tider på dygnet, hov lane (High Occupancy Vehicle lane). Man kan också välja en lugnare 2-filig eller 3-filig väg för ungefär samma sträcka.

Utanför de större städerna är filerna ännu fler, när vi åkte till Washington i helgen passerade vi sk junctions i flera våningar. Vilken tur att Britterna inte förde över vänstertrafiken också när de höll på att föra över allt annat, då hade jag körvägrat, det är ett som är säkert.

Antal bilmärken är också stort, det är många jag inte känner igen. Suvar är vanliga, storleken spelar visst roll.

Trafikanterna uppmuntras att ha bälte på; Buckle up Virginians! That’s a law we can live with. Att framföra fordon berusad är förstås inte tillåtet, men gränsen är inte lika hård som hemma och promillegränsen varierar mellan delstaterna. Det görs inga rutinkontroller utan det är främst den som beter sig underligt som åker på kontroll, men ingen blåsning här inte. Det är som på TV, Sheriffen ber dig blunda och göra lite konster innan du förhoppningsvis får köra vidare.