–       Vad länge sen det var som du skrev något på din blogg!

Ja jag vet, men den rätta andan, drivet, har liksom inte fallit på, trots att det inte alls har saknats saker att skriva om. Mitt liv är tacknämligt innehållsrikt och gott, inte minst tack vare ljuvliga medmänniskor i min fysiska och mentala omgivning.  Ibland är livet självklart surt och vredgat, människa vore man väl inte annars. Men med det vill jag inte belasta fler än nödvändigt.

Istället vill jag nu berätta om ett upplyftande tillfälle då jag fick känna mig som en STOFIL. Upplyftande just därför att insikten om, och känslan det medför, att man aldrig blir för gammal att lära sig något, att uppleva något nytt, aldrig upphör!

I veckan har jag fått inblick i en parallell värld som kallas cosplay.  Två smarta och söta tonåringar kom och ville bo hos mig medan de skulle besöka NärCon 2014.  Vaede? sa jag och skjutsade dem till eventet medan de berättade. Alltså, du iträder en rollfigur från ett tv-spel, en tecknad serie, någon filmfigur eller vem/vadsomhelst du tycker om att härma och likna. Du deltar i tävlingar, karaokee, lekar eller bara visar upp dig bland likasinnade. Fenomenet har sina starkaste rötter i Japan, men ursprunget verkar diffust.

Så här skriver wikipedia: Cosplay (japanska コスプレ, kosupure, kortform för costume play)^[1] är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

Emellertid verkar det jäkligt kul! Vem vill inte klä ut sig ibland! Eller låtsas vara någon annan. Det liknar förstås de förvandlingsscenarier jag brukar delta i på Medeltidsveckan på Gotland eller Söderköping, Arboga, Kungälv…. (medeltid är populärt) men i Cosplay är tematiseringen mera spridd.  Det verkar vara ganska öppet och tillåtande att mejsla ut sin rollfigur och sättet att gestalta har inga gränser. Dräkter, attiraljer, skodon…. allt kan du tillverka själv eller finns att köpa.

Detta är en växande rörelse och är i Sverige tämligen nytt. Jag blev fascinerad av tjejernas engagemang och skaparglädje och jag gläder mig åt att den här underhållningsvärlden finns, eller äger rum, lever, existerar eller vad jag ska säga. Till en början kan det verka ytligt och tramsigt att japanskt mode och pyssel ska bergta våra ungdomar men så fäller jag en så’n där 60-talsgenerationskommentar att det är väl bättre att de ägnar sig åt Tamagotchi, pokemon och cupcakes än att hamnar i rännstenen och knarkar och då känns allt bra igen.

Det som fick mig att känna mig som en stofil är att jag inte sett att denna cosplayvärld varit på g, men herregud inte kan man som 50+-are hålla koll på allt som händer och utvecklas, eller? Tack Emers och Danni som gav mig denna inblick.

Nästa år kommer jag kanske med! Och då vill jag vara en kombivariant mellan medeltidens och spelvärldens uppenbara frontfigurer; Zelda OCH Link! Gu’ va snygg!
(Tack Staffan och Lisa för påminnelsen. Vi stofiler behöver vägledning 🙂 )

Nu har jag fått ett sån’t där landsbygdsutvecklingsanfall igen. Alltså när jag går igång på unika, småskaliga specialarrangemang där man utgått från vad som finns här och nu och gör något bra av det. Ett citat som ofta kommer för mig är ”om ni inte kan ordna ett evenemang som är i nivå med Bruce Springsteen är det ingen idé”. Så sa en guru inom turismutvecklingsbranschen för några år sedan och det hen syftade på att det blir ingen bestående effekt på ekonomin om man inte når upp till en kritisk massa. Eller nå’t sån’t.

Men om inte 90 lyckliga personer en kulen torsdagskväll i Brastad inte spelar någon roll – då vill inte jag vara med!!!

I går kväll hamnade jag mer eller mindre oplanerat på filmkväll i Brastad utanför Lysekil. Det var kommunen och produktionsbolaget Pensionat Granliden som visade filmen Welcome to Järbo state. Denna sanslösa historia utspelar sig i Järbo socken (Färgelanda kommun) och lyfter fram en samling härliga människor som är besjälade av olika saker, till exempel amerikanska bilar eller att bevara en skola. I det förra fallet fanns på 80-talet ett gäng som var så hängivna den amerikanska kulturen att de på allvar försökte bilda Amerikas 53:e stat. Men Ronald Reagan sa nej.

Detta är Sverige i verkligheten. Filmen är helt underbar. De medverkande är naturbegåvningar, himla roliga helt utan manus. Men där finns också en ton av allvar, som barnens och föräldrarnas kamp om den nedläggningshotade skolan.

Filmen är kanske liiiite lång, men som upphovsmakaren och producent, regissör mm Annelie Olsson säger; kill your darlings funkade inte i det här fallet. Filmen har fått den del internationella priser i USA och Mexiko, men om SVT ska ta in den så måste den vara kortare än 58 minuter. Det är standard för dokumentärer.

Jag är inte säker på att Welcome to Järbo state skulle orsaka turisminvasion även om den visades på SVT, men helt säkert är att jag själv kommer att besöka byn i sommar. Och även om mitt besök inte kommer att lyfta den lokala ekonomin i Järbo till Springsteennivå så innebär landsbygdsutveckling också att bygga varumärke. Sätta en plats på kartan. Skapa stolthet och bygga identitet. Lyfta fram det enkla, mänskliga och vackra som globala multimegaflasheventbolag aldrig, aldrig kan fånga och förmedla. På så vis blir ”Greven”, Maj och bröderna Gustavsson ett viktigt komplement till Bruce Springsteen. Capish?

Jippi! Jag har varit bisittare till Schalgerbevakarmaistro Leif Claesson på Skövde Nyheter. Vi var på presslyssningen för deltävling 3 i Götet och jag var taggad som tusan. Jag tog det hela på blodigt allvar och har lyssnat in bidragen och…. Kära publik, vi har ett resultat….

Leif som är proffs lyssnar in ”konkurrenterna”, studerar odds med mera – men det där skiter jag i! Här kommer min analys, ytterst amatörmässig men med mycket kärlek och engagemang. Största utmaningen var att upptäcka hur mycket synintrycken påverkar, att inte SE själva bidragen. Vad har de på sig? Vad bjuder de på för effekter? Hur påverkas jag av själva framträdandet….? På lördag kanske jag tycker något helt annat! Nåväl:

1. Echo, med Outtrigger

Denna går till final! Jag gillar denna hårdrockslåt och först var jag tveksam om det var något för ”folket”, men jag tror det! Jag tror dom kan, jag tror dom kan!
Finalplats!

1. Red, med EKO

Upp och ner. Ena stunden stark nästa svag. För svajig. Inget för mig, och inget för er?
Ute

1. Yes we can med Oscar Zia

Kempe i all ära, brukar vara ett säkert kort men…shala la la la… Jag skrev för mig själv att jag tror att Oscar kan få röster hos tjejerna. Han ser ju ut som Elvis förresten.
Andra chansen?

1. Burning Alive, med Shirley Clamp

Asså, det hörs direkt när det kommer en ”stor” artist! Eller är jag bara påverkad av hennes meritlista? Iofs tycker jag att hennes tidigare låtar, tex ”Min kärlek” är mycket bättre än denna, men jag tror Shirley har en chans. Grandios på något vis. Kommer hon till final kommer hon och Sanna att sno röster från varandra. Men då vinner Sanna.
Finalchans.

1. All We Are, med State of Drama

Usch vad tjatig! Jag tror den här kommer sist!
Bort

1. En enkel sång, med CajsaStina Åkerström

En enkel sång som är en fin sång. Mycket fin. Men undrar om inte Elena med Sångbirden redan tagit ballad-leveln?
Kan överraska.

1. Busy Doin’ Nothin´, med Ace Wilder

Jag dissade denna i första lyssningen, men vid andra ändrade jag mig helt. Tror denna har en chans. Tycker till och med om den! (vilket överraskade mig själv).
Finalchans!

1. Around the World, med dr Alban & Jessica Folcker

Näe! Fy! Inget för mig iaf. Tror inte på denna. Ger ingen djupare beskrivning.
Bort

Sitter i hotellbaren och skriver. Leif har redan åkt hem. Här är kändisvimmel. Där sitter Shirley. Och där kom dr Alban. Men nu ska jag också dra. I Örnsköldsvik nästa helg är det stark Skaraborgsanknytning, men Leif får åka själv! Själv ska jag på premiär för ”Falks grav” och sen på en annan musikbegivenhet: Tvivel i Göteborg. Detta ingår som ett led i mitt engagemang i ”Supportive Mothers”. Häng med till Sticky fingers folks och var med och rösta! Mitt favoritdödsfolksmetalband (från Skaraborg) kanske vinner och får åka till Tyskland och spela. Även höga torn börjar vid marken.

Fast Leif – om jag tippat rätt idag, då får du ta med mig igen. Kanske till Lisch?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – PS – Du som vill vara med och tjöta om mello får gärna gå med i Facebookgruppen Mellobloggen Skaraborg där inga tävlingar eller enskilda bidrag behandlas objektivt. Som namnet avslöjar skapades den av lokalpatrioter, dock kan vem som vill vara med DS – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Vi måste göra något åt utseendefixeringen. Det är något som är fel när flickor bantar sig sjuka för att nå helt onaturliga ideal. Eller när nakenchocker är bästa framgångskonceptet i mediala sammanhang. Ständigt påminns vi om att vi inte duger i våra nuvarande former, i synnerhet kvinnor. Hela tiden ska vi bli lättare, slätare, kurvigare och starkare. I EU kan du till och med göra politisk karriär om du har rätta utseendet. Vad säger du, har vi några snygga politiker i Sverige som gör det lättare att välja?

Jag menar inte att vi ska sluta pynta oss eller hålla oss friska och fräscha. Det är roligt med kläder och nya färger och alla vill vi vara fina på bild. Flärd och fåfänga är nyttigt för själen och jag ansluter mig gärna till glamourfeminismen, men jag efterlyser bredd och variation. Jag vill se alternativ! Det är inte genom att förneka vår kvinnlighet vi når optimal jämställdhet. Det handlar om respekt, värderingar och lika villkor. Vi tror ofta vi har kommit dit, att allt sker på lika villkor idag men så är det inte alltid.

I det offentliga rummet krymper gränserna för det intima och privata. Underklädsreklam och musikvideos tangerar porrindustrin och eftersom den finns överallt är det svårt att värja sig. Vill vi verkligen ha avklädda kvinnor och män rakt i nyllet när vi är ute och handlar? Blir vi inte avtrubbade, förtar inte det det hemliga och intima som de flesta egentligen vi vill dela med ett fåtal människor? TV:n och internet kan jag stänga av men vad ska jag göra åt reklampelarna på stan? Och hur ska vi förklara detta med intimitet för kommande generation när allt tycks vara tillåtet i den eftertraktade sfären som kallas media?

Det här är förnedringsreklam där det är kvinnan som är mest exploaterad. Även om männen numera också är offer är det ändå kvinnorna som blir mest utsatta. Det beror på att kvinnor har en historia av förtryck med sig i bagaget, vilket betyder att bilden inte bara kan uppfattas som en bild utan också förmedlar andra budskap och ingår som en del i ett förlegat system.

Som tur är vidgas synen på vad som är vackert med åldern. Man lär sig se skönhet utanför det idealiserade. Påverkan från media och offentliga rum försvagas och man stärker sin uppfattning att människor som är vakna och smarta har äkta beauty. Det är med kompetens, engagemang och attityd man blir snygg helt enkelt. Framgång är attraktivt men bara om det finns något under ytan. Har du läst ända hit är du förmodligen en av mina snyggaste läsare!