månadsarkiv: december 2013

Storleken har ingen betydelse

Företagsande, Turism
hundraaringenfilm
Det är som det är och blir som det blir. PANG!

”The brain is wider than the sky” och Malmköping är större än New York. Det första skrev Emily Dickinson och det senare säger jag med anledning av gårdagens galaevenemang i det lilla köpinget i Flens kommun, mitt i vackra Sörmland. När det gäller graden av upplevelse har storleken helt enkelt ingen betydelse. Storheten avgörs av betraktaren.

Malmköping med företagarföreningen Malmköping.nu i spetsen hade ordnat med specialvisning av det allra hetaste på den svenska filmhimlen; 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jonas Jonassons bok som sålts i 40 länder har nu blivit film och mycket utspelar sig just här. Bygden förbereder sig för turistinvasion. På juldagen är det premiär men ingenting är inspelat här; Byringe station ligger i själva verket i Munkedal. Polisstationen är Vänersborgs kommunhus, när han kliver ut från ålderdomshemmet är det i Uddevalla och kyrkogården han ser är egentligen i Munkedal…. osv.  Många utlandsscener (New York tex) är i själva verket i Budapest. Ungern är ett prisvärt land som filmproducenter gillar.

Men vart tror ni det är turisterna kommer att åka? Jo, till Malmköping. Det riktiga så klart. Och faktum är att de redan börjat resa hit efter att ha läst boken. Med filmen får den sanslösa historien om Allan Karlsson större spridning. Blir filmturisterna ledsna när det inte ser ut exakt som i filmen? Vi får se.

1472727_10151832147121592_1343466634_nJag hade glädjen att få delta på galapremiären och tog med mig en vän. Och vi hade skitkul! Denna bonn’håla på 2000 invånare spände musklerna, hade lockat dit Robert Gustavsson och förvandlat stadshuset till biograf och mingelarena. Vad som är så himla kul att ta del av är hur företagarna i stan hänger på och tänker till hur man kan Allanifiera sitt utbud. Det är förstås guidade bussturer till Byringe station, det finns souvenirer, Allans pissetofflor kan inhandlas och givetvis finns Allans livselexir att köpa; brännvinet. Visst, det finns mycket kvar att förbättra och utveckla, men man är helt klart på g. Även höga torn börjar vid marken.

Och jag citerar Allan Karlsson; Obygden är underskattad! Jag vet inte varför landsbygdsutveckling av den är karaktären triggar igång mig, det måste vara något slags 08-syndrom. Fast jag gillar ju 08. Kvällens huvudperson drog applåder vid sitt galatal; det är mycket roligare här på gubbröra och snaps än i Stockholm på champagne och bladguld.

Välkommen till Malmköping.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Filmen då?
100-åringen är jätterolig! De har lyckats fånga bokens karaktär och känsla på duken. Självklart är inte alla bokdetaljer med, så som det alltid är med film. Jag skrattade mest i början, sen är den smårolig rakt igenom. Robert G gjorde rollen som Allan perfekt, ja alla karaktärerna var bra och boklika tycker jag. Gillar särskilt gubben på Byringe station. Och sminket hade gjort ett bra jobb på gamlingen. Kort sagt, denna sannslösa historia gör sig bra på film. Den får fyra hjärtan  av fem!

 

Naken eller vaken?

Okategoriserade

Vi måste göra något åt utseendefixeringen. Det är något som är fel när flickor bantar sig sjuka för att nå helt onaturliga ideal. Eller när nakenchocker är bästa framgångskonceptet i mediala sammanhang. Ständigt påminns vi om att vi inte duger i våra nuvarande former, i Nakenellervakensynnerhet kvinnor. Hela tiden ska vi bli lättare, slätare, kurvigare och starkare. I EU kan du till och med göra politisk karriär om du har rätta utseendet. Vad säger du, har vi några snygga politiker i Sverige som gör det lättare att välja?

Jag menar inte att vi ska sluta pynta oss eller hålla oss friska och fräscha. Det är roligt med kläder och nya färger och alla vill vi vara fina på bild. Flärd och fåfänga är nyttigt för själen och jag ansluter mig gärna till glamourfeminismen, men jag efterlyser bredd och variation. Jag vill se alternativ! Det är inte genom att förneka vår kvinnlighet vi når optimal jämställdhet. Det handlar om respekt, värderingar och lika villkor. Vi tror ofta vi har kommit dit, att allt sker på lika villkor idag men så är det inte alltid.

I det offentliga rummet krymper gränserna för det intima och privata. Underklädsreklam och musikvideos tangerar porrindustrin och eftersom den finns överallt är det svårt att värja sig. Vill vi verkligen ha avklädda kvinnor och män rakt i nyllet när vi är ute och handlar? Blir vi inte avtrubbade, förtar inte det det hemliga och intima som de flesta egentligen vi vill dela med ett fåtal människor? TV:n och internet kan jag stänga av men vad ska jag göra åt reklampelarna på stan? Och hur ska vi förklara detta med intimitet för kommande generation när allt tycks vara tillåtet i den eftertraktade sfären som kallas media?

Det här är förnedringsreklam där det är kvinnan som är mest exploaterad. Även om männen numera också är offer är det ändå kvinnorna som blir mest utsatta. Det beror på att kvinnor har en historia av förtryck med sig i bagaget, vilket betyder att bilden inte bara kan uppfattas som en bild utan också förmedlar andra budskap och ingår som en del i ett förlegat system.

Som tur är vidgas synen på vad som är vackert med åldern. Man lär sig se skönhet utanför det idealiserade. Påverkan från media och offentliga rum försvagas och man stärker sin uppfattning att människor som är vakna och smarta har äkta beauty. Det är med kompetens, engagemang och attityd man blir snygg helt enkelt. Framgång är attraktivt men bara om det finns något under ytan. Har du läst ända hit är du förmodligen en av mina snyggaste läsare!