Stred, vaktade och ristade

Kejsare Basileios den 2:e i Konstantinopel behövde beskydd. Som överhuvud i det Östromerska riket var han ständigt utsatt för intriger och förföljelse.  Många ville komma åt hans position och hans rikedomar, det var därför nödvändigt med ett batteri av livvakter i kejsarens omedelbara närhet.

Det var så Halvdan hade hamnat i kejsarens tjänst. Han ingick i Väringagardet, den beryktade vaktstyrkan som huvudsakligen värvades från de nordiska rikena och som gjort sig känd för sina modiga och skoningslösa krigare.

Det hade varit med stor stolthet som Halvdan tackade ja när befälen från Väringsastyrkan frågat om han ville komma med. Äventyr och främmande platser och människor hägrade. Visserligen hade Halvdan upplevt mycket vid räderna i England men till Miklagård, som Konstantinopel kallades av nordmännen, kom bara de bästa. Han kände sig utvald.

IMG_2828Halvdan ingick i den trupp som var närmast den mäktiga kejsarfamiljen. När kejsaren eller hans anhöriga rörde sig mellan palatsen, kyrkorna eller var på offentliga besök i området var Halvdan en av deras följeslagare. Ofta hade han vaktpass i Hagia Sofia – den allra vackraste och mest betydelsefulla helgedomen i hela det Östromerska riket. Och det är i denna heliga byggnad som Halvdan under ett av sina pass gör något som sysselsätter forskare 1000 år senare. En struntsak i tankspriddhet under ett långtråkigt vaktpass eller en medveten handlig med avsikt att förmedla något?

Kyrkan, som var centrum i den kristna världen, var ett mästerverk. Invändigt fanns en gränslös rikedom i flera våningar i form symboler och bilder från bibeln. Halvdan hade ägnat oändligt antal timmar åt att låta blicken vandra fram och tillbaka över de förgyllda och avancerade utsmyckningarna. Han hade fångats av överdådigheten och kunde tyda och återge de flesta av texterna utantill. Så småningom skulle kyrkan förvandlas till moské och då fick de kristna bilderna samsas med islamiska tecken och dekorationer. Men om det kunde förstås Halvdan inget veta.

Hagia SofiaHan svor sin trohetsed för den mäktiga kejsarfamiljen för en period på 10 år och när uppdraget närmade sig sitt slut längtade han hem. Men den sista dagen i kejsarens tjänst kände Halvdan ändå ett slags vemod. Åren i Konstantinopel hade vidgat hans syn på världen, han hade fått till sig stor lärdom och mycken erfarenhet. Han skulle sakna staden med det milda klimatet, det förtrollande skymningsljuset, smältdegeln av religioner och seder. Därhemma i Kristiania väntade de på honom, men de skulle kanske få svårt att tro allt han hade att berätta.

På andra våningen gick en balkong runt hela kyrkan. Härifrån hade man överblick över ceremonierna på nedre plan. På denna våning fanns också kejsarfamiljens privata rum och Halvdan vaktade ofta utanför dess dörrar.

Halvdans textEtt ögonblicks ingivelse och ens utan att tänka tog Halvdan fram sin kniv och började rista in sitt namn i räcket. Marmorn var hård och bångstyrig, det var svårt att få något hyggligt av runorna. Han var glad att han börjat lära sig skriftspråket innan han for hemifrån. Så satte han sitt signum, formade sitt namn, som ett minne i kyrkan. Tusen och och åter tusen turister har läst det. Historikerna har undrat och analyserat.

Halvdan stred, vaktade, ristade och återvände till Norden.

Han skrev något mer på räcket. Men vad är det ingen som ännu kunnat tyda.

 

Istanbul
Anm: Konstantinopel bytte namn 1926 till Istanbul.

 

Halvdans text 2

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *