Femtio nyanser av tveksamhet

I mitten av boken skrev jag på facebook att rodnar hon en gång till bränner jag upp den. Jag läste 50 nyanser av honom eller det betydligt fyndigare 50 shades of Grey på originalspråket och hade fått nog av alla nyanser av rött.

Vänner som läst rekommenderade mig att i så fall ta fram bensindunken redan nu och mycket riktigt, i återstoden av boken rodnar hon, huvudpersonen Anastasia, 27 gånger till, om jag räknat rätt. Jag fullföljde således inte mitt desperata löfte. Jag fortsatte att läsa för

Högröd av…

jag ville hitta nyckeln till denna romans formidabla framgång.

Men jag läste förgäves. Jag kan faktiskt inte begripa vad som är tjusningen i denna framställan om den fula ankungen som levt sitt 22-åriga oskuldsfulla liv helt omedveten om sin skönhet och impact på omgivningen. Och som blir förförd av och förälskad i den framgångsrike, snygge hjälten. Det är som Kulla-Gulla möter Arn. Men skillnaden är att denne Arn har en mörk sida på grund av sin miserabla uppväxt som mynnat ut i en faiblesse för offpiståkning i sexuella tassamarker.

Jag vet inte om det är en förståelse för BDSM-falangen som författarinnan försöker åstadkomma. De allra flesta kan ju känna igen den tveksamhet som den kvinnliga huvudkaraktären känner när hon blir inbjuden i Mr Greys lekrum, även kallat sammetsklädd tortyrkammare, men när författaren försöker beskriva omvandlingen från rädsla och tveksamhet till njutning och hänförelse lyckas hon inte. Beskrivningen känns inte alls övertygande utan bara krystad. Ansträngd.

Hela boken är som gjord för film och i flera scener får man ta del av ”Kulla-Gullas” introduktion i en osannolik värld med outsinlig lyx och flärd. Mr Grey är typ rikast i världen och att bli bjuden på turer i hans egen helikopter, obegränsade klädkonton i exklusiva butiker, datorer, bilar you name it är ju bara en bal på slottet men som den heliga Ana bara motsträvigt tar emot.

Mr Grey är en förförelsemaskin och det är möjligen här som boken kan fungera som en teorilektion för alla som behöver lite tips och trix. Dessutom är jag riktigt nyfiken på den musik som Mr Grey spelar boken, han är ju finsmakare på det mesta så dessa stycken ska jag kolla upp.

Jag trodde – och hoppades – att detta var en fristående bok, men det är tydligen bara del ett av tre. Mot slutet av boken matas det på med cliffhangers så man ska undra hur det går i nästa bok. Den heter 50 nyanser av mörker. Ha ha det tror jag säkert. Någon som har den att låna ut? Jag vill inte ge mer pengar till Erika Leonard James förlag. Men är det bara för att jag är avundsjuk?

Inte kan jag påstå att boken är helt ointressant, nej då. Men min behållning är faktiskt de funderingar som uppstår ur ett existentiellt, kommersiellt och samhällsekonomiskt perspektiv. Vilka mekanismer är det som styr framgång eller motgång? Vem blir rik, vem blir fattig och varför? Handlar allt om bananskal? Eller finns det nyanser jag inte förstår? Inte ser? Allt handlar kanske till syvende och sist bara om mig själv…

50 nyanser av honom är emellertid inget jag känner jag behöver pynta mitt bibliotek med.

Någon som vill ha den? Först till kvarn.

 

2 reaktioner på ”Femtio nyanser av tveksamhet

  1. Hear hear! Bra skrivet, Anja. Jag har också läst del 1 och upplever den som en Harlequinroman skriven av Jackie Collins.
    Möjligen beror populariteten på att kvinnor – för jag har uppfattat det som att det är mest kvinnor som läser den – törstar efter heta sexuella beskrivningar. Jag törstar fortfarande.
    Jag mottar gärna tips på välskrivna romaner med erotiska toner ur ett kvinnligt perspektiv. Utan att det rodnas och bits i läppar stup i kvarten.

  2. Törsta gör vi. Efter än det ena än det andra. Långt kvar att gå.
    Emellertid vad gäller heta böcker, så dök Egalias döttrar upp i skallen, ett tips från förr. Men jag har inte läst den, ännu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *