Kategoriarkiv: Lite av varje

Stjärnsmäll

Det här var vid den tiden då selfien ännu inte var uppfunnen. Inte heller groupien i sin nya betydelse. Det rådde glamour och feststämning i den lilla staden Skara – Arn hade slagit sina klor i bygden och krönt turistframgångarna med att Svensk Filmindustri förlade sin urpremiär för tempelriddarfilmen på Skaras Saga-bio. Efteråt var det medeltidshappening hela vägen ner till Kråks herrgård där premiärfesten gick av stapeln.

Den gången blev jag betagen av vår då nye landshövding, Lars Bäckström. Han höll ett underfundigt och pricksäkert middagstal och jag minns jag spetsade öronen och frågade mina bordskamrater; Vem är det? Jag såg honom nämligen inte, eftersom jag råkade sitta bortom synhåll för Bäckström, bakom en av Kråks många tegelvalv.

Emellertid vad det inte landshövdningen som gjorde mig stjärnförlamad den här gången, utan Stellan. Etablissemanget på Kråks denna afton bestod ju, förutom av oss landsbygdskreatörer, också av en radda kändisar som hade allehanda huvudroller i filmen. En av dem var ingen mindre än Stellan Skarsgård som spelade Arns farbror.

Middagen upplöstes så småningom i lite allmänt mingel och jag själv uppehöll mig på första våningen med mina favoriter långbågsskyttarna. Men framåt småtimmarna återvände vi till källarplan och där satt dom, kändisarna. Ja inte alla, men Stellan med sällskap, bland annat sin då nya flickvän. Inte alls buskablyg bad jag om och fick ett foto på oss två och då…. säger Stellan ”slå er ner här vettja”. Eller typ.

Blankt.

Hur naturligt och okonstlad som helst sa han det, men jag var blank!

Jag tror (efteranalys) att jag under den bråkdelssekunden som gick innan jag sa typ nej, vi är på väg hem, tänkte allt mellan ”vad ska jag prata om” ”jag vet ju inget om Pirates of Carabean” och ”vad är det nu övriga Skarsgårdsfamiljen håller på med?” Ja, det måste vara det som kallas starstruck som drabbade mig? Det hade varit skitkul att sitta där och småprata om filmen eller vad vet jag. Den chansen kommer aldrig tillbaka. Jag hade ju faktiskt träffat Stellan en gång tidigare under inspelningarna i Trollhättan, utan att svimma, så vad var problemet?

Ibland är man bara onödigt liten. Aja, det blev ju anekdot av detta i alla fall.

Händelsen dök upp när jag satt och sorterade foton härom da’n. Burken har en förmåga att bli överull av alla bilder och måste tömmas för att ge utrymme åt alla nya bilder på kändisar som ännu inte träffat mig….

Johan, remember?

 

 

Några ögonblick en kylig majdag

Några ögonblick i nuet

På väg på utflykt i rikets huvudstad, Ska på möte i ett viktigt ärende; kulturarvstrigger för ungdomar. Det ska bli en app och ett spel ni kommer att höra talas om! Det lovar jag.

Ah så uppfriskande med lite storstadsluft! Nyttigt att komma till Stockholm nå’n gång per månad. Stockholms central är så vacker, har ni lagt märke till landskapsmålningarna högst upp på väggarna! Det tog flera år av förbisvischande innan någon pekade på dem åt mig.

Men NÄR ska de bli klara med renoveringarna runt byggnaden?

Å se där, på stationen ser jag Skarabor minsann. Där går överhovpredikanten Lönnermark med fru Elisabeth, Hej hej. Varit på lysning. Sofia och Carl Philip ska ju gifta sig snart. Lars-Göran ska viga dem!

Tåget är försenat. Det regnar. Jag blir sen, men taxin fixar jobbet så jag hinner med räksallad med sesamfrön och japansk soya innan vi rynkar pannorna. Christian, min vän från Arn och Ladulåsgraven har som vanligt gjort ett dunderjobb och gjort filmsnuttar som 11148639_10205708568769956_1445215734715008812_nska användas i appen. Staffan jobbar med spelet och vi diskuterar den typ av frågor som ska användas i quizen. Prototypen är framme, snart kan vi börja implementera dem i kulturarvsplatser runtom i landet. Målet är 40 platser i ett första skede men snart uppemot 200 platser. Lena på Svenskt Kulturarv som ansvarar för hela grejen verkar nöjd. Kidsen också, de som varit i testpanelen.

Det östgötska landskapet svischar förbi utanför tågfönstret. Det är soligt, för en gång skull…  Jag blir hämtad på stationen och dagen avslutas med rabarberpaj med vaniljsås. Kollar tv-nyheterna, jag gråter inför tanken på att Palmyra ska intas av IS. Stackars människor! Stackars kulturarv! MAX hamburgerkedja ger pengar till de drabbade i Syrien, gå dit om du ändå ska äta på lokal och GE eller GE på annat sätt! Det är katastrof det som pågår.

Ja, det var lite tankar hit och dit en kylig dag i maj.

Kolla filmsnuttarna från Skokloster, där förresten min duktiga kusin Mattias rättar till fuskbygget på slottet.  Och film från ännu ett slott; Gripsholm samt från Falu Koppargruva och ja, slott är vi svaga för; Ulriksdal.  Snuttarna är prototyper och bara en minut vardera. Du har tid!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Göta hovrätt – vad håller ni på med!?

Det började med att vi var ett gäng som virtuellt hoppade jämnfota och tuggade fradga på facebook efter ett inslag i Rapport. Vrede är en stark drivkraft och det resulterade i en skrivelse till Göta hovrätt och till ett urval tidningar. Påverksansmöjligheten är måhända ringa, men vi visar att VI REAGERAR!

Med anledning av Göta hovrätts sänkning av och utlåtande om straffet för filmat samlag.

Vi är en grupp kvinnor och män som med denna skrivelse vill protestera mot sänkningen av skadeståndet för killen som smygfilmade sin flickvän under sexakten och sedan publicerade filmen på internet. Framför allt vill vi protestera mot ett av argumenten till straffsänkningen, nämligen den att samhällets alltmera öppna syn på sexualitet skulle förmildra handlingen.

 Att tekniken har gjort allting mera tillgängligt och att folk frivilligt väljer att blotta allt mera av det privata är INGEN URSÄKT för att någon mot sin vilja och mot sitt vetande ska få sin kärleksakt till allmän åskådning! Om hovrätten anser att detta är OK är det absurt och helt oacceptabelt!

images
Vi anser att killens brott är en kränkning snudd på jämställd med våldtäkt. Det är en våldtäkt på det intima förtroendet. En våldtäkt på rätten till integritet. Och hovrättens agerande är en våldtäkt på en ung människas trygghet och skydd inom den svenska rättsapparaten. Hovrättens domar visar entydigt på samma sak – mäns sexualitet sanktioneras, oavsett vilka uttryck den tar sig. Våldtäkter och smygfilmningar slätas över, man ser mellan fingrarna vad som än händer.

 Vi anser att det är helt upp till var och en att utforska och utveckla sin sexualitet i vilken riktning man än väljer, så länge det bygger på fri vilja och en jämställd överenskommelse. Att bli lurad och utnyttjad i den allra intimaste av stunder och sedan uthängd på internet innehåller inget av detta.  Den förödmjukelse flickan blivit utsatt för ska inte nonchaleras. Straffet ska istället höjas för att sända signaler om att etik och moral och ett juste uppförande mot en partner är mera värt det faktum att internet töjer våra gränser.

Vi lät skrivelsen gå via Föreningen Kvinna Skaraborg

Fallet kommer att omprövas i Högsta domstolen. Vi håller tummarna.

 

 

 

Staden på klipporna

”Efter stadsbranden 1806 började sjömän och arbetskarlar bebygga bergen utanför tullarna”.  Hav möter fjord möter land. Möter stad. Klippor och fastigheter samsas. Kålgårdar och torp har bytts ut mot gator och fastigheter som kännetecknar 1700- och 1800-talens expansion. Inget varv. Ingen bilindustri. Ingen Tiger. Men klippor och grönska mitt i stan och småstadens charmiga handel i skuggan av det växande Torpkomplexet. Och Bäveån, eget vattendrag mitt i stan. Här är mina bästa bilder från Udde. Vilken är din favvo?

Uddevalla C

 

Kokontakt av tredje graden

Dom släpper ut kora hos Svenssons på Skattegår’n på lörda, ska vi gå dit å titta barn?!

Kanske var det så det lät sisådär 10-15 år sedan och längre tillbaka.

Agent 508 redo för utsläpp.
Agent 508 redo för utsläpp.

Det som började som en vårhappening gårdarna emellan har förvandlats till världens marknadsevent och en ny folktradition. Jag talar om KOSLÄPPET! Detta glädjerus och ett tecken på vinterns slut. Snart lika stort och efterlängtat som självaste valborgsfirandet. Ut rusar människor en masse till gårdarna och ut rusar boskap i hagen som om de aldrig sett den förut. Och i centrum står den svenske mjölkbonden. En hjälte mitt i det gröna.

– Jag har jobbat med mjölk i hela mitt liv. Den här gården drivs sedan fyra generationer. Och tänk att ni vill komma hit alla ni och titta på mina kor, sa den smått rörde gårdsägaren Lars-Gunnar och spelade kojoik från Spotify dagen till ära.

6000 i publiken. 150 kossor i hagen. Och gratis mjölk och bulle i magen. Det är vårtecken det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vårmarodöreliminering

Tänk om alla fiender kunde stoppas i grytan och ätas opp! Brännässlor är enna rittia errakingar, om jag får säga det själv. Minns mina bardoms svedor. Men hämnden är ljuv. Nu var det många år sedan jag experimenterade med naturens gåvor så nu kände jag det var dags. Och vad ska man göra annars en måndagkväll än att servera trerätters; nässelsoppa som entré, långkokspasta med svampfräst köttfärssås avrundat med vaniljglass och chokladtopping. Serverat med rött egenimporterat från Saumur. (Herregud jag är ju som gjord för menycopywriting).

Aj! Nyttigt, roligt, gratis och gudagott!

Ett utsnitt från en dag i Skara, så där bara

Mellofismellovalen! diktar en osnuten busunge i kön framför mig i matbutiken. De jämnåriga kamraterna i hans följe fnittrar förtjust. En framtida poet? Ståuppare kanske? De surar för att inte Pokemon (Yohio) vann, hör jag.

På Rosers snärjer Stig runt med lunchtallrikarna, som vanligt på topp, trots flera veckors utslagning av influensa bakom sig. Nördh å jag uppdaterar.

På domkyrkan tar dom ned byggställningarna efter det senaste ansiktslyftet.

Hallåååååå! Skit i Spanien nu!
Hallåååååå! Skit i Spanien nu!

Nere på museet är det lugnt och tyst, det är för fint väder för inomhuskultur. Dagsmejan mejar ned köldgraderna och skapar bästa skidvädret. Jag tittar avundsjukt ut på dem som öser runt ute på fälten. Själv hittar jag inte mina pjäxor…

Jag kramar om tjejerna i receptionen och tar sen en runda i ”Jerusalem”. Hon tar verkligen ut svängarna, Elisabeth Ohlson-Wallin, med sin utställning utanförskapet för homosexuella inom de tre världsreligionerna. Här finns utrymme för att tänka och för att försöka förstå. Citat ur bibeln och koranen backar upp de provocerande fotona, oj, oj. Ja om de heliga skrifterna bokstavstolkas förstår man ju att det blir fel ibland…  Skynda dig dit, utställningen är kvar över påsk!

Jerusalem i Skara
Jerusalem i Skara, Elisabeth Ohlson-Wallin tvingar en att tänka.

Ute vid Hornborga syns inte en trana. Ett och annat gåssträck drar dock förbi med vårens ljud. Om några veckor är här öronbedövande sorl, det finns inget mer medryckande vårljud. Jag längtar dit.

Avslutningsvis är jag barnsligt nöjd med att ha fått upptäcka panoramafunktionen i mobilkameran! Fantastiskt kul, tack Dose!

Skara domkyrka, ny nattbelysning
Nyupplyst katedral.

 

Lunchfilosofi över stekt makrill

Från början var vi jägare. Kött, fisk och i övrigt vad naturen kunde ge i form av nötter och bär var det vi levde på. Sen kom någon på att man kunde odla. Istället för att driva omkring och leta efter bästa jaktmarker började vi sätta ned bopålar där markerna var

Lastbilshakens lastbilshak, Tre Älgar i Grästorp
Lastbilshakens lastbilshak, Tre Älgar i Grästorp

bördiga. Ja, vi fortsatte ju med jakt och fiske men naturtypen fick avgöra vad som dominerade på middagsbordet. I det moderna samhället årtusenden senare fick vi större medvetenhet om sammansättningen kopplat till våra behov och så uppfann vi kostcirkeln.

Så’nna kliv i tiden tar mina tankar när jag sitter här och filosoferar över min lunchrätt på lastbilshakens lastbilshak Tre älgar i Grästorp. Idag serveras det stekt makrill och stuvad spenat. Mums! Är det vuxenmat? Nu för tiden är det ju knappast några ungar som äter fisk! Säkert har jag fel, men inget barn i min närmaste omgivning är särskilt förtjust i vad som hav och sjö kan erbjuda, såvida det inte är fabriksfisk. Fabriksfisk är vad vi brukar kalla allt ströbrödsinbakat rektangulärt med något vitt i mitten.

Och all mat är ju fabricerad på något vis. Kanske har vi tappat kontakten med ursprunget. Allt inhandlas fördelat och paketerat och prydligt upplagt i kyl- eller frysdiskar. Hur många stabarn är det tror ni som reflekterar över att korven eller filén eller köttbullen kan härledas till en sida på en gris eller ett lår på en kalv?

Fd levande fisk, från havet.
Fd levande fisk, från havet.

Det finns en kedja av verkligheter mellan skogen, hagen och tallriken. Men den vill många inte kännas vid. Jaga och döda djur! Fy, det är ju synd om djuren. Jakt är inte längre en nödvändighet för gemene man som för våra kompisar på stenåldern, idag är det andra som gör jobbet åt oss.

Och kanske är det många som inte gillar fisk för att den ser verklig ut. Ofta ligger den ju där i sin helhet på tallriken, så när som på rump och huvud. Skinn och ben och fenor, allt är med, med lite stekyta. Spenaten är det i alla fall inte synd om. Den är lika god som alltid…

Jag ser att lastbilschaufförernas tallrikar börjar bli tomma och så även min. Dags att dra iväg till mötet. Tankarna flyttas från faten till älgarna. Tre älgar. Detta underliga namn på en vägkrog. Visst kan man ana hur det uppstått, men jag skulle vilja veta hela berättelsen, i detalj. Blev de påkörda? Var de stamgäster i trädgården? Blev de tama till och med kanske?  Eller hamnade de rentav på tallriken… Tre Älgar i Grästorp har inte till fullo utnyttjat sin möjlighet till storytelling. Tänk, överallt finns det potentialer. Just det, dags för mötet.

Talk to me!
Talk to me!