Det som inte dödar oss – gör sig bättre på film. Har läst den senaste Millenniumboken och är tyvärr inte gripen.

Jo, boken är spännande, men inte tillräckligt, den åstadkommer inte den där gastkramande spänningen som gör att man inte kan sluta läsa fast man behöver gå och lägga sig.

Lisbeth Salander är imponerande, men är hon inte fööör duktig? Mitt i all butterhet finns den smarta superhjälten som nästan utplånar sig själv för att skipa rättvisa och kanske, kanske blir det lite tröttsamt. Men visst, det gör sig på film. Jag ser redan nu karaktärerna framför mig, ”miljöskadad” av de tidigare filmerna.

Nej, det är inte som deckare eller spänningsroman som Millennium blir min behållning, utan för funktionen som intresseväckare för företeelser som beskrivs i handlingen.

Savanter tex. En av huvudkaraktärerna är nämligen en liten pojke som är autistisk och som har en extravagant begåvning att teckna så alla häpnar. Savant kallas de som utvecklar en extrem förmåga, till exempel sifferminne eller annan talang kopplad till minnet. Den lille pojken sitter mest innesluten i sig själv men när han får ge utlopp för sitt inre är det mycket strid och frustration han släpper lös i sitt tecknande.  Han har behandlats illa under sin uppväxt. Hans förmåga kommer till gagn när mordgåtan i Millennium ska lösas, och när kapitlen handlar om pojkens framsteg är nog kanske det jag gillar mest. Jag googlar och lär mig om savanter.

Nästa fenomen som väcker min nyfikenhet är hela den undre världen inom dataindustrin. Bokens huvudstråk är att kanske världens bästa forskare och utvecklare av artificiell intelligens – och sedermera begränsningen av denna intelligens så att maskinerna inte får övertaget över mänskligheten – blir bestulen på sina program och senare också mördad. Hela hans karriär har hängt på hur mycket han kunnat skydda sina idéer och delar av datavärlden jagar honom för att sno hans produkter. Som läsare får man inblick i hur säkerhetsbranschen måste utvecklas för att skydda de goda mot de onda. Vi får ta del av black hats, programmeringstermer och hackersnack och jag fattar ingenting men googlar och lär mig.

När filmen kommer ska det bli mycket spännande vem som får rollen som Lisbeth Salanders syster. Världens vackraste, smartaste, mest charmerande psyksjuka skurk som vad gäller rättspatos och till många andra delar är Lisbeths raka motsats. Systrarna hatar varandra genom sin taskiga gemensamma barndom och deras vägar borde inte korsas men när de gör det bidrar det förstås till det som känns lite kittlande i handlingen.

I Correns bokcirkel kan vi förstås inte heller låta bli frågan om hur vi ser på att denna fjärde Millenniumbok är ett beställningsjobb. Rätt eller fel av beställarna – bror och far till Stieg Larsson – rätt eller fel av David Lagercranz som fick jobbet.  Succén verkar vara given eftersom Blomqvist och Salander redan har sin marknad. Eftersom jag inte läst de tidigare Millenniumböckerna, skäms på mig, kan jag inte uttala mig om Lagercrantz klarat uppdraget med den äran. Men inte kan han göra det för pengarna…..?