Hela vår USA-vistelse avslutas nu med två veckors semester. Vi beslöt att lämna Virginia en stund och ta oss söderut, till värmen (ha ha ha – vi hade ju bara 40C i Virginia).  En rundtur  i husbil med riktning söderut via östkusten, halvhalt i Orlando för alla park-måste-besök och träffa Lisas bror och sen norrut över Floridas västsida och upp

genom Blue Ridge mountain. That’s the plan. I skrivande stund befinner vi oss på återfärden på vindlande vägar på Blure ridge parkway. Målet är att övernatta någonstans med svindlande utsikt över de blånande bergen. Här är breathtaking (jag är inte am’rikansierad, det bara låter bättre än andtruten). Och det bästa av allt; vi hade lyckan att se livs levande svartbjörn, en hona med två ungar. Helt underbart! Och en ljuvlig kontrast till den sönderstressade isbjörn vi mötte i Seaworld. Mer om det längre fram.

Resan inleddes med ett par underbara dagar i Outer Banks, bästa stoppet på hela resan tror jag. Outer banks är en smal remsa av gräs och sand och små byar som verkar oberörda av allt annat som händer i världen. Här finns vildhästar också! Och underbara campingplatser utmed havet. En afton satt vi helt ensamma på stranden, vi halvlåg i våra strandstolar och bara glodde upp på himlen som likt en OmniMaxbiograf visade stjärnbilder över hela valvet, från kant till kant. Havsgässen lyste av stjärnljuset och det blåste varma vindar.  Vi bara satt tysta och njöt stumma av vår litenhet. Rätt som det var krafsade det lätt på mina tår. Gissa om jag flög upp. Sicken tur vi hade ficklampan med. Är det någon gång jag ångrat att jag inte hade kameran med så var det denna gång. Världens sötaste krabba i ätstorlek stod där och plirade med sina uppskjutande ögon i ficklampsljuset. Nöp lite i mina sandaler och kollade om det gick att äta. Nähäpp, knatade vidare till en colaburk vi hade med oss, konstaterade att den heller inte var något att ha och kröp sen iväg till sina släktingar.  Han fick heta Alfred. Love You Alfred!

Från södra spetsen av Outer banks tog vi färjan från mysiga Ocracoke över till fastlandet. Sen hamnade vi i Charleston. Tvättäkta sydstatsarkitektur och mysiga gator. Strax utanför staden, på Fort Sumter, startade amerikanska inbördeskriget. Charleston var hela kriget igenom en knutpunkt för sydstaterna.

Efter en övernattning utanför Jacksonville for vi till Orlando och ägnade ett par dagar åt nöjesparkerna, de två-tre vi hann med. Seaworld var bästa besöket i Orlando. (Ja åsså Hard rock Café, världens största. Ett rockens hall of Fame två våningar och flera ”matsalar”. Vem hade tid att äta?) Vi koncentrerade oss på showerna och hann med nästan alla. De var bland det bästa jag har sett, mycket välgjorda och underhållande. Inte förutsägbara. Vi har inte bestämt oss för om delfinerna eller späckhuggarna var bäst. Båda vinner. Späckhuggarna är så magnifika och vackra och jag blev änna tårögd när de drog igång. Före showerna matas man med lite propaganda om de insatser för djurvård och forskning som bland andra Seaworld står bakom, det är väl jättebra. Och havsdjuren i Seaworld ser ju ut att må mycket bra och man bara måste tro att de faktiskt har kul och gillar att hoppa upp och plaska på osynliga kommandon. Både tränarna och deras proteger är mycket eleganta och skickliga. Men efter isbjörnsbesöket funderade jag likt en barnunge på om de kanske inte alls var lyckliga. De kanske bara gör sina konster för att de är hungriga…

Isbjörnen fanns i den del som hette Arctic world, mycket trevligt uppbyggd ”värld” med levande is utan att alla barärmade turister behövde frysa. Jag säger som Gösta Ekman vette fan hur det går till. I denna arktiska miljö fanns diverse ishavskreatur att beskåda och huvudattraktionen var isbjörnen. Men vi blev ledsna och beklämda av att se den. Den simmade fram och tillbaka i ett bestämt mönster som om den vore mekaniserad. Inga avvikelser till synes, samma runda mellan ett konstgjort isflak och en vägg. Om och om igen. Anders och barnen var helt övertygade om att isbjörnen var fejk, en välgjord pälsförsedd maskin. Jag var istället helt övertygad om att den var mentalt störd och längtade till Svalbard.

Universal

Harry Potter, Harry Potter, Harry Potter. Hogwarts var värt väntetiderna. Mycket välgjort. Men priserna i butikerna med godis och annat från filmen får vilken förälder som helst att gråta. Hur kan man ta 70 kr för några kolabönor!?

Ett tips till alla som åker hit – observera att Universal har TVÅ parker. Med TVÅ olika inträden. Harry Potter finns i den parken som heter Adventure Island. Detta hade inte vi fattat och förlorade en del på att inte förköpa hela paketet. I den andra parken gick vi bland annat på Terminator 2, en häftig show och vi fick träffa både Arnold och John Connor. Säkert!

I Orlando var vi inte på Disney World, nej vi avstod faktiskt från det. Däremot bodde vi i Disneys värld. Det finns hotell, krogområden, resorts, campingplatser etc i Disneys olika teman. Vi bodde med vår husbild i Fort Wilderness, bra service och vänliga människor. Och här fanns också så mycket att göra att det hade räckt med att stanna där man bodde.

I Orlando hade vi en dejt med Lisa bror Staffan James och hans dotter Savannah. Vi har inte sett honom på elva år! Han for hit 11 sept ett visst år och fick hjälpa till på Halifax dit han blev omdirigerad från New York. Nu jobbar han som manager inom GameShop och bor i Tampa. Det var jätte, jättekul att träffa honom igen!!! Puss!

Vi hamnade sedan i Homosassa, ett träskområde norr om Tampa. Bästa stoppet på hela resan tror jag . Mer om det i nästa inlägg.