Det blir ju inget med att hänga med tranorna i år så med lite Hornborgaabstinens tog jag mig till Newport News park (en av de största i landet) tidigt en morgon för att följa med på en bird walk. Jag blev väl omhändertagen av Jane som var gruppens ledare och flöt in väl i gruppen om ca 20 pers. Och tänka sig vi fick se både fiskgjuse och den vithövdade örnen – den amerikanska nationalfågeln. Så elegant. (Bild senare). Därutöver en mängd småfåglar vars engelska namn nog tarvar en del pluggande. Efter ca 2,5 timmar hade den tappra gruppen tänkt nosa upp en uggla, men det får bli nästa gång tänkte jag och for hem till frukosten.
Fn råder fullkomplig pollenexplosion. Allt ligger som i ett gult dis. Jag tackar någon för att jag inte lider av allergi. Påskliljor och äppelträd är utblommade och de stora parkerna är i bästa musöronfas. Något för mig obekant träd med knallila eller rosa blommor lyser upp i parker och utmed vägar. Klimatet här är som typ Marocko och nu i mars är det emellanåt närmare 25 grader på dagarna och sköna varma nätter.
Det går inte att komma ned till havet utom vid anvisade platser. Stränder och vikar är inte tillgängliga utom i konstruerade miljöer och särskilda badstränder. Annat är bara till för de husägare som lyckats få en strandtomt och jag sänder en hederstanke åt svenska strandlinjepolitiken. Det är ca 40 min till Virginia beach och i den här värmen lär det komma en rapport därifrån snart.
Ekorre som varit ett favvodjur ända sen jag var liten finns här som råttor. Dvs det kryllar av dem, söta och tjattrande, men tydligen så många att de kan bli ett problem eftersom de bygger bon på vindar och under hus. Annars ska här inte finnas fler farliga djur eller insekter än hemma. Fast någon hade hittat en svart änka i sin trädgård (!) och ormen kopparhuvud, som trivs bland torra löv och kan finnas i skogsdungen utanför vårt hus, bidrar nog till att jag överväger ett inköp av ett par ursnygga, snakeproof stövlar som ropade på mig i lilla jaktbutiken häromdagen.
