Sitter under vitkalkade valv, tänkvärda citat på väggarna om kärlek och ”unna dig tid att njuta”. Sopplunch på Göteborgs stadsmuseum, caféet. Men… tjejerna bakom disken, som iofs är snälla och trevliga, grejar m håret och sticker ut och storröker på terassen och stinker. Skrålig megapolmusik stämningsförstörare. Snackar vi värdskap eller är jag bara en gnällig kärring?