Fläderflum om aftonen

Klockan närmar sig midnatt. Jag plockar 30 blomklasar, för det står så i receptet.

Doften från blommorna är hypnotiserande, ger förnimmelser om en annan tid och sänker pulsen. Jag blundar och drar sakta in.

Sen ernstar jag i mitt lantkök. Skivar citronerna, kokar sockerlagen och varvar alltihop i min varmgula kockumshink.

Så stannar jag upp för ett ögonblick. Vänta nu, är det inte just den här typen av moment som man ser framför sig när novemberångesten sänker sig?Händer det här? En barfota kvinna i sommarklänning i fullt sjå med blomsterskörd ur egen täppa. I skymningen. Som klippt ur ”Countryside” eller ”Lantliv”. Fast det är jag.

Det är ett drömlikt tillstånd. Jag ska spara det till vintermörkret. Det här är på riktigt. Jag står här. Alla dörrar är öppna och trots ett lätt tvärdrag genom stugan är det ljummet.

Allt är verklighet. Allt utom den blåvit-randiga linneklänningen med diskret volang vid axlarna. Det är istället en aningen för tight tvådelad baddräkt som det står SOC på som är aftonens outfit. Skulle aldrig funka i Lantliv, stör idyllen. Dessutom har den krympt över magen sedan förra året.

Men jag är brunbränd och barfota. Osömnig trots den sena timman och fläderdoften sprider sig hos mor i skutan.

Det ljusnar i horisonten, jorden förbereder sig för en ny dag.

Kom an novembermörker vad det lider. Jag har moteld!
Såväl i frys som i sinne.

…