”The brain is wider than the sky” och Malmköping är större än New York. Det första skrev Emily Dickinson och det senare säger jag med anledning av gårdagens galaevenemang i det lilla köpinget i Flens kommun, mitt i vackra Sörmland. När det gäller graden av upplevelse har storleken helt enkelt ingen betydelse. Storheten avgörs av betraktaren.
Malmköping med företagarföreningen Malmköping.nu i spetsen hade ordnat med specialvisning av det allra hetaste på den svenska filmhimlen; 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jonas Jonassons bok som sålts i 40 länder har nu blivit film och mycket utspelar sig just här. Bygden förbereder sig för turistinvasion. På juldagen är det premiär men ingenting är inspelat här; Byringe station ligger i själva verket i Munkedal. Polisstationen är Vänersborgs kommunhus, när han kliver ut från ålderdomshemmet är det i Uddevalla och kyrkogården han ser är egentligen i Munkedal…. osv. Många utlandsscener (New York tex) är i själva verket i Budapest. Ungern är ett prisvärt land som filmproducenter gillar.
Men vart tror ni det är turisterna kommer att åka? Jo, till Malmköping. Det riktiga så klart. Och faktum är att de redan börjat resa hit efter att ha läst boken. Med filmen får den sanslösa historien om Allan Karlsson större spridning. Blir filmturisterna ledsna när det inte ser ut exakt som i filmen? Vi får se.
Jag hade glädjen att få delta på galapremiären och tog med mig en vän. Och vi hade skitkul! Denna bonn’håla på 2000 invånare spände musklerna, hade lockat dit Robert Gustavsson och förvandlat stadshuset till biograf och mingelarena. Vad som är så himla kul att ta del av är hur företagarna i stan hänger på och tänker till hur man kan Allanifiera sitt utbud. Det är förstås guidade bussturer till Byringe station, det finns souvenirer, Allans pissetofflor kan inhandlas och givetvis finns Allans livselexir att köpa; brännvinet. Visst, det finns mycket kvar att förbättra och utveckla, men man är helt klart på g. Även höga torn börjar vid marken.
Och jag citerar Allan Karlsson; Obygden är underskattad! Jag vet inte varför landsbygdsutveckling av den är karaktären triggar igång mig, det måste vara något slags 08-syndrom. Fast jag gillar ju 08. Kvällens huvudperson drog applåder vid sitt galatal; det är mycket roligare här på gubbröra och snaps än i Stockholm på champagne och bladguld.
Välkommen till Malmköping.
Filmen då?
100-åringen är jätterolig! De har lyckats fånga bokens karaktär och känsla på duken. Självklart är inte alla bokdetaljer med, så som det alltid är med film. Jag skrattade mest i början, sen är den smårolig rakt igenom. Robert G gjorde rollen som Allan perfekt, ja alla karaktärerna var bra och boklika tycker jag. Gillar särskilt gubben på Byringe station. Och sminket hade gjort ett bra jobb på gamlingen. Kort sagt, denna sannslösa historia gör sig bra på film. Den får fyra hjärtan av fem!