Kulturturismens kärna heter kunskap. Inlärning genom upplevelse. Jag älskar det påhittade ordet edutainment. Därför är det ett privilegium att få arbeta med turismfrågor inifrån museibranschen. Det är i museerna som källorna finns; dokumenten, föremålen, även berättelserna. Och det är detta källmaterial som ska omformas till upplevelser. Från rapporter till något många kan ta del av och tycka är roligt.
Museerna bedriver också forskning i viss utsträckning. Nya upptäckter ger nytt stoff till nya turistiska produkter. Därför har det varit särskilt roligt att ha deltagit i det senaste decenniets forskning kring Birger jarl och hans släkt. Nu har vi kommit till jarlens ene son, Magnus Ladulås, men se där har det tagit stopp. I alla fall tillfälligt. Ladulås gäckar oss genom att först inte befinna sig i den första graven vi undersökte. Sen inte heller i den bredvid. Kanske kan han istället ligga mittemellan?
![Mias ben](http://anjapraesto.files.wordpress.com/2012/08/mias-ben.jpg?w=768)
Som informatör har jag haft förmånen att hänga på mina kolleger arkeologerna och osteologerna som gör det egentliga jobbet, jag har skött blogg och press mm, tillsammans i en arbetsgrupp som tillbringat åtskilliga timmar i Riddarholmskyrkan i Stockholm där Ladulåsfamiljen finns. Av någon anledning är det bara kvinnor i projektgruppen, vi kallas därför skämtsamt Ladulås Ladies.
![LL i graven](http://anjapraesto.files.wordpress.com/2012/08/ll-i-graven.jpg?w=768)
Under hösten 2013 pågår planering inför ny insats våren 2014. Mer om detta senare.
Följ med på graväventyret här.
Se och hör min Pecha Kuchapresentation i Trollhättan av Ladulåsprojektet.