Kategoriarkiv: Turism

Stjärnsmäll

Det här var vid den tiden då selfien ännu inte var uppfunnen. Inte heller groupien i sin nya betydelse. Det rådde glamour och feststämning i den lilla staden Skara – Arn hade slagit sina klor i bygden och krönt turistframgångarna med att Svensk Filmindustri förlade sin urpremiär för tempelriddarfilmen på Skaras Saga-bio. Efteråt var det medeltidshappening hela vägen ner till Kråks herrgård där premiärfesten gick av stapeln.

Den gången blev jag betagen av vår då nye landshövding, Lars Bäckström. Han höll ett underfundigt och pricksäkert middagstal och jag minns jag spetsade öronen och frågade mina bordskamrater; Vem är det? Jag såg honom nämligen inte, eftersom jag råkade sitta bortom synhåll för Bäckström, bakom en av Kråks många tegelvalv.

Emellertid vad det inte landshövdningen som gjorde mig stjärnförlamad den här gången, utan Stellan. Etablissemanget på Kråks denna afton bestod ju, förutom av oss landsbygdskreatörer, också av en radda kändisar som hade allehanda huvudroller i filmen. En av dem var ingen mindre än Stellan Skarsgård som spelade Arns farbror.

Middagen upplöstes så småningom i lite allmänt mingel och jag själv uppehöll mig på första våningen med mina favoriter långbågsskyttarna. Men framåt småtimmarna återvände vi till källarplan och där satt dom, kändisarna. Ja inte alla, men Stellan med sällskap, bland annat sin då nya flickvän. Inte alls buskablyg bad jag om och fick ett foto på oss två och då…. säger Stellan ”slå er ner här vettja”. Eller typ.

Blankt.

Hur naturligt och okonstlad som helst sa han det, men jag var blank!

Jag tror (efteranalys) att jag under den bråkdelssekunden som gick innan jag sa typ nej, vi är på väg hem, tänkte allt mellan ”vad ska jag prata om” ”jag vet ju inget om Pirates of Carabean” och ”vad är det nu övriga Skarsgårdsfamiljen håller på med?” Ja, det måste vara det som kallas starstruck som drabbade mig? Det hade varit skitkul att sitta där och småprata om filmen eller vad vet jag. Den chansen kommer aldrig tillbaka. Jag hade ju faktiskt träffat Stellan en gång tidigare under inspelningarna i Trollhättan, utan att svimma, så vad var problemet?

Ibland är man bara onödigt liten. Aja, det blev ju anekdot av detta i alla fall.

Händelsen dök upp när jag satt och sorterade foton härom da’n. Burken har en förmåga att bli överull av alla bilder och måste tömmas för att ge utrymme åt alla nya bilder på kändisar som ännu inte träffat mig….

Johan, remember?

 

 

Storleken har ingen betydelse

hundraaringenfilm
Det är som det är och blir som det blir. PANG!

”The brain is wider than the sky” och Malmköping är större än New York. Det första skrev Emily Dickinson och det senare säger jag med anledning av gårdagens galaevenemang i det lilla köpinget i Flens kommun, mitt i vackra Sörmland. När det gäller graden av upplevelse har storleken helt enkelt ingen betydelse. Storheten avgörs av betraktaren.

Malmköping med företagarföreningen Malmköping.nu i spetsen hade ordnat med specialvisning av det allra hetaste på den svenska filmhimlen; 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jonas Jonassons bok som sålts i 40 länder har nu blivit film och mycket utspelar sig just här. Bygden förbereder sig för turistinvasion. På juldagen är det premiär men ingenting är inspelat här; Byringe station ligger i själva verket i Munkedal. Polisstationen är Vänersborgs kommunhus, när han kliver ut från ålderdomshemmet är det i Uddevalla och kyrkogården han ser är egentligen i Munkedal…. osv.  Många utlandsscener (New York tex) är i själva verket i Budapest. Ungern är ett prisvärt land som filmproducenter gillar.

Men vart tror ni det är turisterna kommer att åka? Jo, till Malmköping. Det riktiga så klart. Och faktum är att de redan börjat resa hit efter att ha läst boken. Med filmen får den sanslösa historien om Allan Karlsson större spridning. Blir filmturisterna ledsna när det inte ser ut exakt som i filmen? Vi får se.

1472727_10151832147121592_1343466634_nJag hade glädjen att få delta på galapremiären och tog med mig en vän. Och vi hade skitkul! Denna bonn’håla på 2000 invånare spände musklerna, hade lockat dit Robert Gustavsson och förvandlat stadshuset till biograf och mingelarena. Vad som är så himla kul att ta del av är hur företagarna i stan hänger på och tänker till hur man kan Allanifiera sitt utbud. Det är förstås guidade bussturer till Byringe station, det finns souvenirer, Allans pissetofflor kan inhandlas och givetvis finns Allans livselexir att köpa; brännvinet. Visst, det finns mycket kvar att förbättra och utveckla, men man är helt klart på g. Även höga torn börjar vid marken.

Och jag citerar Allan Karlsson; Obygden är underskattad! Jag vet inte varför landsbygdsutveckling av den är karaktären triggar igång mig, det måste vara något slags 08-syndrom. Fast jag gillar ju 08. Kvällens huvudperson drog applåder vid sitt galatal; det är mycket roligare här på gubbröra och snaps än i Stockholm på champagne och bladguld.

Välkommen till Malmköping.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Filmen då?
100-åringen är jätterolig! De har lyckats fånga bokens karaktär och känsla på duken. Självklart är inte alla bokdetaljer med, så som det alltid är med film. Jag skrattade mest i början, sen är den smårolig rakt igenom. Robert G gjorde rollen som Allan perfekt, ja alla karaktärerna var bra och boklika tycker jag. Gillar särskilt gubben på Byringe station. Och sminket hade gjort ett bra jobb på gamlingen. Kort sagt, denna sannslösa historia gör sig bra på film. Den får fyra hjärtan  av fem!

 

Jag har varit på Turistgalan!

Har varit i Stockholm, på Turistgalan. Årets happening för alla som vill lära sig mer, knyta kontakter, frottera sig med branschens höjdare och bli avis på alla som får priser. Årets tema var innovation och en uppskattad nyhet i upplägget var matchmaking, så jag träffade både Näringsdepartementet och Razormind.

Laddad från denna dag som är glamourös och seriös på samma gång delger jag lite funderingar och summeringar.

I Sverige ökade turismens totala omsättning under 2011 med 6,4% till

264 miljarder kr. 264. Miljarder. Fattar’u? Större än järnet. Större än bilarna.

Av dessa miljarder står de svenska fritidsresenärerna för 45%,
svenska affärsresenärer för 15% och
utländska resenärer för drygt 37%.

Nog med faktan.

Turistiskt sett är Sverige för litet för sig självt. 9,5 miljoner invånare är för knapert underlag för att skapa tillväxt. De utländska besöken får därför stor uppmärksamhet vid sådana här turistgalor och det är ju förståeligt. Detta räknas som export, dvs vi får in pengar i landet som utländska gäster spenderar hos oss.

Men det måste väl vara lika viktigt att få svensken att turista i i sitt eget hemland? Att få Andersson och Pettersson att upptäcka sin egen natur och kultur och därigenom öka chansen till att pengar stannar i Sverige? Nästan hälften av våra turister är just svenska, men vad jag vill peka på är att dessa inte för glömmas av i vår iver att attrahera incomingturister. Det känns nästan så på galorna.

Andreas Weise kom och sjöng för oss.

Genom att stimulera närmarknaden gynnas både lokal ekonomi och hållbarhetsambitionen. Jag vet en organisation som aviserar sin vilja att ta ett nationellt ansvar för att främja hemmaturismen. På samma sätt som Visit Sweden har uppdrag att utveckla Sverige som destination för utlandsmarknaden behövs kanske någon som värnar om Sverigeturisten i Sverige.

Många projekt handlar om att stötta småföretagarna. Bra! Men man får inte i sin iver att stötta dessa glömma att också ge dragarna det stöd de kan tänkas behöva. Utan dem slår vi undan fötterna på alla. Ett fåtal starka dragare sprider glans över hela destinationen och drar kunder till övriga aktörer. Det där med prästen och klockar’n är på riktigt.

Platsens attraktionskraft i samspel med näringslivet är den avgörande faktorn för framgång. Eller som en av föreläsarna sammanfattade; People, Planet, Profit– en slags modernisering av Kotlers gamla P:n i marknadsmixen.

Turistkollegerna Anna-Karin och Klara träffade jag!

Folket – vi, medborgarna, du och jag som lever och verkar på landsbygd eller i stad, som vare sig vi är sysselsatta inom besöksnäringen eller ej ändå ”drabbas” av och kan dra nytta av platsens utveckling till en attraktiv helhet. Om vi som bor här trivs och är glada kommer också våra gäster att göra det.

Hållbarhetstänket som får allt större betydelse – allt fler företag har upptäckt miljötänkets konkurrensfördelar, att värna om planeten. Att vara en palmoljefri anläggning eller låta någon procent av omsättningen gå till insamling har blivit en del av affärsidén.

Med gloria – Johan Rockström, skrev ”Vår tid på jorden”. Den måste jag läsa.

Och syftet med att stimulera turism är att tjäna pengar – skatteintäkter, sysselsättning etc. Till samhället. Till företagen. Till individerna.

Sen behövs Passion också. Och det är det som kulturen står för ju. Synen på kulturens roll inom besöksnäringen har inte förändrats – alla tycker den är betydelsefull! Nödvändig. Ja, en förutsättning för turismen öht. Det är platser, sevärdheter, attraktioner och evenemang som är reseanledningen. Att äta och bo är ett viktigt komplement till aktiviteten men utgör sällan en reseanledning i sig.

Men det här har jag hört i 15 år. Vad är nytt?

Man pratar om vikten av att kulturens- och turismens företrädare möts. Att det ska finnas mötesplatser, arenor för utbyte och utveckling. Och visst finns dessa möten idag! Turistrådet bjuder in till möten, skapar utbildningar, ordnar seminarier, tar fram program etc. Men ändå känns det som om kulturarvet och dess aktörer alltid spelar andrafiolen. Är det vårt eget fel? Det sades på galan att kultursektorn inte vill/kan tjäna pengar och att det kanske därför finns en tröghet i mötena mellan kulturen och turismen. Inom kultursektorn finns inte samma ekonomiska driv, därför har vi inte samma framträdande position i samarbetena.

För samma mål har vi väl? Nämligen att locka fler besökare.
Fler besökare. ”Dyrare” besökare, dvs som spenderar mer. Och besökare som stannar

Proffsmingel!

längre. En natt till är ett motto för många. Till det vill kulturen bidra!

Kreativa näringen är ett annat modebegrepp. Innovationer, nyheter, utveckling. För detta presenteras modeller och arbetsmetoder. Nya produkter som norrskensturer eller övernattning utmed bergsväggar är uppiggande och goda förebilder för nytänk.

Hur kan kulturarvet bli en del av den kreativa näringen?

Snart ska jag åka till Småland och se Kosta Boda Art Hotell – de fick Stora Turismpriset i år. Stort grattis!

Under valven en snöig dag i Götet

Sitter under vitkalkade valv, tänkvärda citat på väggarna om kärlek och ”unna dig tid att njuta”. Sopplunch på Göteborgs stadsmuseum, caféet. Men… tjejerna bakom disken, som iofs är snälla och trevliga, grejar m håret och sticker ut och storröker på terassen och stinker. Skrålig megapolmusik stämningsförstörare. Snackar vi värdskap eller är jag bara en gnällig kärring?

”Allt det här gör jag fast jag är svensk” kommenterar Mattias Klum till sina fantastiska foton. Samt försvarar sitt uppdrag (oftast åt National Geografics) med att djuren/objekten kommunicerar den hållbarhet vi måste sträva efter.
Vidare: vi måste lära oss att se och uppskatta det vi har runt om kring oss. Så klokt!