Home of the brave – närmare än du tror

Jarbo3
Cia Lantz introducerar Annelie Olsson som gjort filmen.

Nu har jag fått ett sån’t där landsbygdsutvecklingsanfall igen. Alltså när jag går igång på unika, småskaliga specialarrangemang där man utgått från vad som finns här och nu och gör något bra av det. Ett citat som ofta kommer för mig är ”om ni inte kan ordna ett evenemang som är i nivå med Bruce Springsteen är det ingen idé”. Så sa en guru inom turismutvecklingsbranschen för några år sedan och det hen syftade på att det blir ingen bestående effekt på ekonomin om man inte når upp till en kritisk massa. Eller nå’t sån’t.

Men om inte 90 lyckliga personer en kulen torsdagskväll i Brastad inte spelar någon roll – då vill inte jag vara med!!!

I går kväll hamnade jag mer eller mindre oplanerat på filmkväll i Brastad utanför Lysekil. Det var kommunen och produktionsbolaget Pensionat Granliden som visade filmen Welcome to Järbo state. Denna sanslösa historia utspelar sig i Järbo socken (Färgelanda kommun) och Jarbo2lyfter fram en samling härliga människor som är besjälade av olika saker, till exempel amerikanska bilar eller att bevara en skola. I det förra fallet fanns på 80-talet ett gäng som var så hängivna den amerikanska kulturen att de på allvar försökte bilda Amerikas 53:e stat. Men Ronald Reagan sa nej.

Detta är Sverige i verkligheten. Filmen är helt underbar. De medverkande är naturbegåvningar, himla roliga helt utan manus. Men där finns också en ton av allvar, som barnens och föräldrarnas kamp om den nedläggningshotade skolan.

Filmen är kanske liiiite lång, men som upphovsmakaren och producent, regissör mm Annelie Olsson säger; kill your darlings funkade inte i det här fallet. Filmen har fått den del internationella priser i USA och Mexiko, men om SVT ska ta in den så måste den vara kortare än 58 minuter. Det är standard för dokumentärer.

Jag är inte säker på att Welcome to Järbo state skulle orsaka turisminvasion även om den visades på SVT, men helt säkert är att jag själv kommer att besöka byn i sommar. Och även om mitt besök inte kommer att lyfta den lokala ekonomin i Järbo till Springsteennivå så innebär landsbygdsutveckling också att bygga varumärke. Sätta en plats på kartan. Skapa stolthet och bygga identitet. Lyfta fram det enkla, mänskliga och vackra som globala multimegaflasheventbolag aldrig, aldrig kan fånga och förmedla. På så vis blir ”Greven”, Maj och bröderna Gustavsson ett viktigt komplement till Bruce Springsteen. Capish?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *